I kronhjortens rike

 

Hjortbrölet vi åkte iväg på igår kväll var inte mycket att komma med, så vi tänkte utforska några nya ställen mitt på dagen, bara vi två. Det var en rejäl chansning, men vi hade ingenting att förlora. En fin promenad och för Leos del kunde det eventuellt bli en glada till i arkivet. Han har verkligen snöat in på just glador. Det räcker inte längre att jag är glad. För det mesta!

 

 

Dit in i den mörka gläntan ska vi ta oss. I snåren på vår högra sida bodde säkert en massa vildsvin. I slänten ovanför var det ordentligt uppbökat så bonden har säkert slitit sitt hår både en och två gånger och svurit på sin allra bredaste skånska, typ “grisajävul” eller nåt ännu värre. Eller han kanske bara hötte med näven.

 

 

Aha! Spår! Vi är på rätt väg. På en skylt står det att man är välkommen till fots. Antagligen till klövs också. Just som vi kommit in i det mörka “hålet” insåg vi att vi hamnat i en fantastisk bokskog. Det var som en enorm sal av pelare. Redan nu kändes det som att någonting enormt skulle hända.

 

 

Den första som välkomnade oss var den lilla rödhaken. Leo fick som vanligt fnatt och rusade runt för att fånga rödhaken i sin egen kamera. Ju mer han studsade runt, desto roligare hade fågeln. Det blev ingen rödis där, men det skulle komma att hända större saker så småningom.

 

 

 

Vi traskade och vi gick och samma sak i omvänd ordning. Till slut sa Leo att vi skulle vända. Men, se Lotta är en envis typ, så det blev framåt marsch-kommendering. Plötsligt tog skogsvägen slut och vi hamnade i en upptrampad (av hjortar såklart) terräng och vi satte oss på varsin stubbe. Nä, jag satte mej på en sten och gubben på stubben.

Ett brölande utan vett och sans brakade loss. En hind tittade på oss och som på en given signal dundrade hundratals med klövar förbi oss bara några meter därifrån. Vi såg benen på dom och vi blev ju lite ställda där. Rätt var det var hoppade kronhjortshannen fram och sprang som skjuten ur en kanon iväg för att samla ihop sin hjord igen.

Det var då Leo också tappade vett och sans och rusade som besatt efter hannen och skrek:” Min älskling!” Jaha, tänkte jag och undrade hur han fick ihop det där i sin hjärna. Hjorten var på väg att hämta sina “älsklingar” och Leo rusar efter en hjortherre och vrålar “äääälskling!” Mycket har jag varit med om, men detta överträffar allt! Hoppas mina ögonbryn faller neråt igen…

 

 

 

Vi tog “vackra vägen” hemåt igen – under tystnad! Jag vet liksom inte hur man tilltalar en människa som just förklarat sin kärlek till ett förvisso vackert djur, men fyrfota, och dessutom av motsatt kön. Har jag verkligen blivit brädad av en med snopp?????

 

 

Titta bara! Han ger kvinnan i butiken “onda ögat”! Varför har han ett horn i sidan till henne? Jag tror han mötte ett skogsrå där i skogen och sen dess har han blivit som förbytt. Bäst att läsa en besvärjelse innan man går till sängs ikväll.

Brölar han i natt så vet jag vad klockan är slagen!