Jakten på den perfekta brölbilden – inte brödbilen

 

Jisses! Nu har vi varit på så många brölsafarisar så vi har slutat prata med varandra. Vi brölar istället och använder ett eget hemsnickrat teckenspråk för att visa vad vi menar. Det går sådär! Vi lär i alla fall inte ha några kurser i “Hur man konverserar under mycket tysta förhållanden, medan torra grenar knäcks under fötterna och törnen fastnar i händerna”.

 

 

Det är så himla spännande att smyga i buskarna! Man vet ju inte om eller när det kan dyka upp en stor hjort bakom ryggen på en medan man spanar på en ståtlig och brölande hanne. Plötsligt vänder hannen och springer emot oss. Har han sett oss eller en annan rival? Leo fladdrar med kameran och snubblar runt på stenarna intill muren. Våra interna koder is no more…

 

 

Vi hör ett intensivt bullrande och flyr fältet, precis som hjortarna. Världens mest effektiva gräsklippare har invaderat skådeplatsen och så var det med det. Vi insåg att det skulle ta hela kvällen innan han var färdig med sitt klipperi, så det var meningslöst att hänga där längre. Bakom en ek stod vi och brölade ett tag om vad vi skulle göra nuuu.

 

 

Leo gruffade att bonden mera tänkte på sitt än på hjortarna, att det är så kort tid hjortarna har sin brunstperiod så bonden kunde väl vänta. På detta lyssnade jag endast med ett halvt öra och lät surret passera ut genom det andra halva örat. Luften fylldes av klippdofter och solen sken från en molnfri himmel denna underbart varma kväll mot slutet av september.

 

 

I hagen intill betade fåren och mumsade på varenda tugga med största omsorg. Där var det ingen uppståndelse alls, bara lugna puckar. Solen smekte det yttersta på ullen så att fåren såg ut att ha en pälsgloria. Man kunde inte komma in i hagen, men jag försökte få en bild som visar hur gosigt det såg ut. Ännu ett misslyckande!

 

 

Solen gick dock ner i en grandios uppvisning även denna kväll. Ljudet ifrån gässens strupar genljöd luften i deras plogformade färd över himlen. Bönderna omkring hade inte slutat sitt jobb för dagen och ett envist brummande från deras monstermaskiner hördes över nejden.

Vi var ändå liiite nöjda och tog oss till bilen med brallorna fulla av stickande kardborrar. I morgon blir det andra spännande upplevelser – skördefest på Övedskloster!

Gäsp!