Hagel, sol och regn

 

Vi vet en groddamm och dit var vi på väg. Det skvätte lite på bilens vindruta, men bara småstänk. Inget att bry sej om. Trodde vi, ja! Mellan dom stora grå molnsjoken fanns ändå rätt många sommarblå fläckar. Vi hoppades på att solen skulle skina på oss under vår relativt korta exkursion till dammen. Och det är inte alls den dammen man ser på bilden nedan.

 

Här står Bebe i skydd av fågeltornet. Vi upptäckte ganska snart att det skulle bli en väldigt blåsig vandring framåt bland kullarna. Men vad kan stoppa två ivriga vikingar? Å andra sidan gick det bra åt det håll vi var på väg. Området är så vackert, så bara det gör att fötterna traskar på. Tyvärr var det svårt att fota i den starka vinden med rinnande ögon och håret piskande i ansiktet.

 

 

Åh, vad jag bara älskar dessa böljande kullar! Där borta ståtar en granskog och så måste det väl också få vara, även om skogar inte tillhör favoritställena för mej. Särskilt inte barrskog. Och inte kala berg heller. Men fanns inte variationerna skulle det nog bli väldigt enahanda och tråkigt. Fram för mångfalden!

 

 

Överallt är det blött i backen och dyngsurt på fälten. Men just här såg det ut som rena rama öknen hade brett ut sej. Torrt som i en gammal flodbädd innan regnperioden i mörkaste Afrika. Ganska vackert och samtidigt ganska exotiskt.

 

 

Vi hoppade över en stätta och gick sen åt olika håll. Mitt val föll på en murken plats, där träd fallit och bit för bit förvandlades till nåt långt ifrån trädliknande. På en gren fann jag dessa hieroglyfer. Hade Leo följt mej in i djungeln hade ha varit kvar där ännu. Han valde dock en “urtrist” väg och har nog inte många bilder att komma med därifrån, hehehe.

 

 

Väl tillbaka över stättan, grep vinden tag i oss på ett obarmhärtigt sätt. Det blev till att sega sej fram i motvind, böjda som två märlor. Och till råga på allt öppnade sej plötsligt molnen och släppte ner en sky av hagel över oss. Det gjorde riktigt ont när dom dundrade ner i skallen och besköt öronen. Fy farao!

 

 

Det är tryggast att sitta hemma i trädgården och titta på småfåglarna, som skuttade runt i syrenen. Solen sken igen, men vi hade fått nog. Nu väntade kaffe och te med Ballerinakakor. Idag gällde uttrycket: Borta bra, men hemma bäst!

Jag längtar redan ut…