Surprise, surprise! I´m back! Det är så ibland att det inte finns nån energi att skriva eller att det faktiskt är helt tomt innanför pannbenet. Mer än vanligt, menar jag. Då är det inte helt lätt att få “pennan” att flyta. Man kan ju inte skriva “luft”, “ingenting”, “mörker”, “skrammel” osv, om det bara är så det är. En dag ska jag formulera detta ingenting, men då blir det i romanform på sådär 800 sidor eller mer…
Blink! Blink! Nå, vad var det jag skulle skriva nu då? Tänk, att det har jag redan glömt! Så förargligt! Just nu störs jag av att ett knirkande element cirkulerar i environgerna. En med grenen nerhasad till knävecken och grenknakande benpipor, som skulle kunna få en hel skog av vissna pinnar att vakna till liv. Så begåvat att ha en gren mellan två grenar!!!
I utvecklad form: Gosebrallorna har en gren, som ofta har en tendens att kasa ner till en mer opassande elegans, om jag så får uttrycka mej. Bäraren av detta plagg har ett vackert modellerat yttre lager runt dom knakande kvistarna som finns inuti. Har du förståååått?
Gosebrallsinnehavaren med det knakande grenverket! Men nu släpper vi det och går vidare till ett annat knakande grenverk – naturen! Där händer det grejor, vill jag lova. Bara på en vecka har grönskan exploderat. Buskarna har antagit en grön och skön färg. Vissa träd är på god väg och särskilt ett träd vittnar om vårens framfart.
Kastanjen! Knopparna är alldeles klibbiga och glänsande. Och nu kommer en upplysning som kan verka jättemärklig och det är att just denna dag för 139 år sedan föddes en av dom personer som betytt mest i mitt liv – min farfar. Han var gammal redan när jag själv kom till världen, men han tog hand om mej under mitt första levnadsår.
Mellan kastanjerna och dom pampiga bokarna (inte böckerna, dummer!), frodas scillan i mängd. Det är så vackert så man skulle kunna böla, buhu, buhuuuu. Äh, jag väljer att vara glad och rusta mej för dagens magiska händelser. För livet ÄR magi!
Puff!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar