Påskens Konstrunda

 

Eller Konstrundan som kom av sej alldeles. Adressen hade vi klart för oss, men platsen? Ja, nånstans. Det hade ju varit smart att ta med sej mobilen, för den gör liksom ingen större nytta där den ligger hemma på köksbordet. Vi köpte en vetelängd och satte oss nere vid Vårhallarna och gottade oss i solen i väntan på att idéerna skulle komma seglande.

 

 

Utsikten kunde man ju inte klaga på. Sanden här är väldigt speciell. Den ser ut som krossat råsocker, rödaktig. Inte alls sådär mjuk, vit och finkornig som i Ystad. Dagen var härligt varm och solig, lite blåsig kanske och vågorna gick höga. Riktigt, riktigt höga till och med. Det skummade friskt på stranden.

 

 

Våg på våg på våg. Detta måste ju memoreras, dokumenteras och förevigas i den lilla plastlådan kallad dator. Det är ju jättekul, men hur många skvättande bilder finns inte där redan. Det blir till att rensa igen för femtielfte gången. Sen går vi ut och hittar en ny intressant våg att avbilda. Tyvärr får man inte med sej bruset…

 

 

Splatt! Där satt den! Men nu får det väl räcka! Jajaja, vi skulle ju kolla på konst! In i bilen och iväg norröver. Vi hann inte så himla långt förrän det dök upp ett bageri på en riktig sådär lantlig gård, som man bara sett i sagoböcker. Kom vi ut med nåt eller? Såklart! Leo köpte ett frasigt bröd och jag den sötaste lilla tekannan ever.

 

 

Konsten blev lite konstig dock. Vi hittade inte dit vi skulle, men jag hittade egen konst. Tycker den står sej rätt bra i konkurrensen. Jag kallar den “Vad gapar du om?”. Det är sån konst jag sparar på – gapande minoriteter, där ljudet liksom fastnar på vägen. Det skulle möjligen kunna bli en stunds hicka, men inte mer.

 

 

Och vips var vi på Glimmebodagården! Här är det som det alltid har varit, förutom att det just denna påskdag var några försäljare där, som ville kränga calvadosmarinerad hjortkorv, handgjorda silversmycken och hemvävda trasmattor. Det är konst det med och har minsann sin prislapp.

 

 

Vi satte oss i backen och tittade ut över en helt annan nejd denna gång. Kullar som böljade som havet. Enastående, skulle man kunna säga, efter alla konstens regler.

En an e så go som en an…