Det måste vara den varmaste dagen hittills. Knappt nån vind alls att tala om och en sol som dundrade ner och tvingade ut folk ur sina hålor. Krattor och spadar fram. Kvistar och löv i högar. Bara armar och jackorna lindade runt midjan. Strålande tider, härliga tider!
Hur många scilla kan man se på en gång utan att drunkna i detta hav? En av mina favoritblommor alla kategorier. Men här kan man inte plumsa runt bland vågorna. Man får njuta på avstånd den korta tid det varar. Mycket “åhhh” blir det…och så några fler “åhhh” på det.
Fikasugen! En hallonmoussetårta med röda vinbär och björnbär på. Sagolikt god. Och det blir ju inte sämre av att man sitter inne i ett stort växthus med prunkande växter. Fast denna dag skulle man lika gärna kunnat sitta ute i gröngräset. Mätta och belåtna kunde vi inte låta bli att föreviga några fina installationer på platsen innan vi drog vidare.
Som den här lilla damen, vilande i evig murgröna. Överallt hittar man såna här små “smycken”. Leo brakade fram bland kaffegästerna och var nära att välta både bordar och stolar i sin iver att hitta den bästa vinkeln för sina motiv. Jag höll mej mycket mer diskret på avstånd – blygsam som jag är.
En perfekt skapelse i perfekt harmoni i en perfekt miljö. Nästa gång vi kommer hit hänger det vindruvsklasar ner från taket. Det är inte dumt det heller.
Livet är perfekt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar