Bussen avgick från vår hållplats några minuter över halv 12. Vädret: skapligt. Hälsan: skaplig, frånsett den irriterande vageln. Humöret: hrmfkslx. Det var svårt att hitta två lediga platser intill varandra, men vi lyckades klämma in oss vid toaletten – rena drömsitsen! Ibland får man bara stå ut och resan tog ju inte mer än en halvtimme, så…
Att ta sej från busshållplatsen till marknaden är ingen match i vanliga fall. Det kan väl ta högst några minuter. Leo hade varnat att han tänkte minsann inte slösa några pengar på marknadskäk. Efter zickzackande mellan barnvagnar, hundar och bilar mötte vi ett stånd som sålde vad man här i Skåne kallar gräddbullar (kokosbollar). Svisch, sa det och så står Leo där och mumsar på en nyköpt ska-minsann-inte-handla-nåt-godis!
För sällskaps skull petade jag i mej en också. Den kostade ju bara en femma! Några meter till och där fanns universalmedlet jag var ute efter. Och silicondukarna till bakning. Och dom vackra rosa soppåsarna i plast. Och den otroligt goda Tollarpssenapen. Och två TUNGA kassar fulla redan vid dom första metrarna.
- Ja, jag tänker INTE bära några påsar! Bara så du vet det! Leos repliker, förstås. Jag hade inte sagt så mycket som ett pip ens och bar dom skittunga kassarna så fingrarna vitnade. Jag ville bara ha honung också, sen var jag nöjd. Leo fortsatte att muttra om hur korkat det är att handla allt i början och kånka på grejorna i timmar. Efter några minuter bad han att få bära kassarna. Okej, till slut fick han bära EN.
Men som sagt, allt var överstökat på typ en kvart! Väskorna, stekpannorna, godiset, CD-skivorna, fleecejackorna, strumporna, leksakerna, sopborstarna, korgarna, burköppnarna, hjortronsylterna, viltkorvarna, sminket, fågelholkarna (eller vad det nu var), prydnadsföremålen, meka-själv-grejorna, massagesitsarna, ja, och allting annat som jag redan glömt, fick vara. Pust!
Jag vet ingen som är så lycklig som Leo när man närmar sej slutet på världens ände och han ser ett stånd med kaffe, wienerbröd och våfflor med sylt och grädde. Han skulle nog kunna offra vad som helst för att stilla sitt sockerbehov. Mej med! Och Tollarpssenapen! Vid detta ställe ägnade vi nog den längsta tiden…
…sen drog vi hem i en farlig fart med 6:ans buss. Den chauffören hade lätt sålt sina 18 barn för att komma till Ystad redan före avgången. Jösses! Hjortarna vi såg utmed vägen liknade mera vit-beiga, långa streck och den del som är skog förvandlades till ett evigt, långt, grönt skymningsland.
Det var den marknaden det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar