Den nya blå tröjan

 

Vädret var sådär denna tisdag – mest molnigt och blåsigt. Vad göra? Stranden? Näe, för blåsigt! Cykla? Näe, för blåsigt! Promenera? Näe, för blåsigt! Ut och bussa? Jaaaaaa! Så då fick det bli Kristiansstad. Den danske kungen Christian den IV´s stad. Det var inte hans fjärde stad. Det kan jag aldrig tro i detta livet…

 

 

När bussen just körde in i själva stan såg jag en brun skylt som sa “Lägsta punkten”. För så är det. Kristianstad ligger lägre än självaste havsytan. Gudbevars! Vi tog sjöstövlarna med oss om och ifall att. I värsta fall fick vi väl simma. Det har jag hört att kunderna gör mellan affärerna.

 

 

Den sista sträckan mot tågstationen var tuff för alla trafikanter. Vägarbete utmed hela parkdelen och det är minsann ingen lite fjuttpark. Här gällde parollen “Störst går först” och där stod vi och blängde som två vilsna turister. Men vi klarade oss helskinnade ur den knipan också. Fy Fabian, var vi är bra!

 

 

Trots att Kristianstad med sitt läge 2,41 meter under havsytan är Sveriges lägsta punkt, hade vi kunnat lämna stövlarna hemma och bege oss torrskodda genom stan. Har var ju inte så mycket som en droppe vatten. Det enda vatten jag såg var det vatten vi drack till maten. I dricksglas. Joo, det är säkert!

 

 

Det tog i alla fall inte lång tid innan Leo började knorra när jag såg en läcker affär. I MITT tycker, alltså. Vi gick in och han sa efter två steg: “Det är för varmt här inne. Jag går ut!” Och så där höll det på i affär efter affär tills vi kom till AFFÄREN. Den som säljer HERRKLÄDER: Då skulle det provas tröjor och trenchcoatar och fan och hans moster.

 

 

Okej, till slut fick det bli en blå tröja med ett fiiint märke på! Den gamla pulades raskt ner i en papperskorg utanför affären. Med stolt min återupptog vi vår trendspaning i stan och hamnade i slut i kyrkan för att be till högre makter om mera pengar i bankboken. Eller det var det vi borde gjort. I stället satt vi av tiden innan bussen skulle ta oss hem till lilla Ystad.

 

 

Vi hade förstås ätit i Kristianstad, men Leo planerade hela vägen hem (dvs. i en och en halv timme) hur vi skulle lösa frågan om vilken affär som var lämpligast att handla bröd i…

Tocket bekymmer för en liten gris!