Klockan slog tolv. Det såg jag inte alls att klockan gjorde. Däremot plingade kyrkklockorna sin lilla 12-slagetmelodi och därav kunde jag lista mej till att klockan passerat förmiddagen. Mulet ute – skönt. Blåsigt ute – skönt. En göra-annat-dag – skönt. Och vad bidde det då då?
Det här med citroner en varm sommardag får mej att tänka på citronsaft i syrenbersån. Och det är ju jättekonstigt. Syrenerna blommar inte i bersån varma sommardagar. Oftast inte. Fast bersån kan ju vara fin att sitta i ändå…bland flugor och myggor och bara ben. Nåja, det är tänkt att bli en citronsockerkaka och vem skulle kunnat tänka sej nåt annat med detta upplägg. Hm?
Ett recept sen urminnes tider, men väl så gångbart. Oj, vad jag lagt till och dragit ifrån sen dess, men som bas funkar det. Istället för mjölk kan jag ta blåbärsfil (den sockerfria…) och den kakan är en riktig favorit. Och här står jag och babblar i vanlig ordning. Leo undrar om han inte får slicka skålen snart…
Och här visas mitt bästa köksredskap upp. Den kan man använda till det mesta, även utanför köksregionen. Man kan med fördel fila bort gamla förhårdnader på fötterna med den, men man måste vara ytterst försiktig, eftersom den är så otroligt effektiv! Risp, rasp, fillibom!
Nu ska allt det göttiga i (fotraspet spar vi till en annan gång…hehehe). Och just som jag står där och mäter upp mjölet börjar det klia alldeles våldsamt i näsan. Det gick inte att hejda, hur mycket jag än försökte. Den kraftiga nysningen spred mjölet över köket och bunken fick en extra ingrediens, men det vet inte Leo om. Inte än.
Här i huset används bara Skånemejeriers mjölk och smör. Det ägs visserligen av fransmännen, men vad gör det. Det gör den svenska spriten också. Korna betar i alla fall i Skåne. Hoppas jag. Tro nu inte att vetegräset, kokossockret och vitaminpillren åkt med i smeten. Nänänä, nån måtta på nyttigheterna får det vara.
Å skjuts in i ugnen! Önskar jag haft en varmluftsugn. Redan efter 25 minuter sprider sej den goda doften av varm kaka och citroner i hela lägenheten. Önskar jag kunnat säga huset. Leo har fått sin vilja igenom: en citronsockerkaka och framför allt att få slicka degmojen. Den är i alla fall svensk – gul och blå som den är!
Tjohooo! Nu är kakan klar och den blev superduper! Formen är en gammal en. Den har jag köpt för en femma på en loppis för några år sen. Det blir en surprise för Leo när han ätit och njutit av min kaka i eftermiddag. Å andra sidan – det kunde varit värre…hahaha!
Står nu på svalning. Leo dräglar redan efter första biten. Han kan gärna få ta alla bitar förresten. medan jag ler och ser på…
Nä, jag bara skojade!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar