30 grader varmt och molnigt till en början, men dom hade lovat regn och kanske åska fram på dagen. Då var stranden inget att tänka på, så vi gjorde en liten matsäck och packade ner regnponchos för utevistelse i alla fall. Inomhus var det omöjligt att vara. Fyledalen är otroligt häftig plats där man ofta får se kungsörnar och hjortar bland annat.
Den här i Skåne kända dalen är en 20 km lång dalgång, omöjlig att återge sådär på en höft. Historiskt sett bildades dalen för 15 000 år sedan då en issjö vid inlandsisens kant tömdes åt nordväst genom Fyledalen ut i Vombsänkan. Här fikade vi, men kungsörnarna som vi hoppats på lyste med sin frånvaro. Det kom en samlad tropp av vuxna och tonåringar som skränade desto värre. Vi gav upp…
En glass skulle sitta finfint! Här vid banvaktarstugan gick tåget förbi en gång i tiden. Numera får man hyra dressiner och cykla genom grönskan. Mäkta populärt. Att banvakten har övergått till caféverksamhet tackar vi alldeles extra för denna otroligt varma dag. Och då ska alla veta att detta hus ligger förhållandevis öde. Det finns bara ett tomt hus här större delen av året.
Vilket ställe att insupa naturens alla härligheter på! Fjärilarna fladdrade som om dom fått fnatt överallt. Ån porlade med en stilla kluckande friskhet och turisterna som lyckats hitta hit såg INGENTING. Dom läste på skyltarna och sen gick dom. Här finns jättemycket att se om man vill. Sandödlor och snokar är vanliga. Sånt har dom nog inte i Göteborgstrakten där man tror att man åker dressing genom dalen…Jösses!
Och det kära lilla smultronet! Men vi hade inte tid att stå på spåret med dressinfararna flängandes i hasorna och plocka smultron, så vi tog spåret fotledes bort till ändstationen och i alla fall jag gjorde pim pim (till skillnad från pom pom, som har en betydligt grövre konsistens). Leo får bara leka statist i denna upplaga.
Åker man dressin har man en egen liten parkeringsplats. Väldigt fiffigt! Och sött på nåt sätt. Nu väntade en stekhet Bebe på den knastertorra gräsplätten som fungerade som p-plats. Leo ville till Tryde. Då fick det bli Tryde. Men innan vi kom ur dalgången hittade jag ett motiv, som jag tycker är fantastiskt. Kolla bara!
Det står en kuse mitt bland husen i byn. Det här är LANDET! Och bakom mej, högt här uppe, ligger kyrkan. Det ska vara nära till Gud! Kyrkan var stängd, tyvärr, för den har otroligt vackra målningar i taket. Det får vi ta en annan gång!
Mot Tryde, men nu lämnar jag av alla fripassagerare här i kornboden!
Dags för vindsröjning! Pust!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar