Sicken en tur att jag har min lilla blomspruteflaska med mej ner till stranden och kan duscha mej när det blir för varmt. Och varmt var det idag. I vattnet var det inte badbart om ni frågar mej. Det var ett under att jag tog mej i så långt som upp till knäna och där dog alla känselnerverna söder om knäskålarna.
På kvällen vid sjutiden var det många kvar nere vid bryggan. Vi var inte där varken för att sola eller bada, utan tänkte fånga fjärilar. På bild alltså. Det gick sådär. Dom ville sova, tror jag, och vi kom och störde dom mitt i tandborstbestyren. Syrsorna var inte heller pigga på att ställa upp som modeller.
Med vad är nu detta? Vilken skalbaggssort, menar jag. Nog var det läggdags alltid. Det märktes på var och varannan blomma. Men nu ska vi inte fördjupa oss i insekternas sängvanor, utan låta blicken vandra till vidare vyer…
- Hallå! Leo, ge dej nu! Du kan fastna i den där ställningen, om du inte reser dej snart! – Ja, men bara eeeeen till! Den är här, men den rör sej och jag väntar på att den ska vara stilla. – Vaddå? – Syrsan. Men den bara hoppar iväg…nej, men sitt still då!
Sandskogen. Man skulle kunna tro att det är en skog av sand, men så är det ju inte. Det är en skog PÅ sand, snarare. Som binder sanden på stranden, så vi slipper ha den i stan. Vore ju hemskt om man var tvungen att skotta sej ut varje morgon för att det låg sand för dörren.
Skridskodammen. Ystads enda insjö. Här bor ett svanpar, en faslig massa änder och grodor. Det var grodungarna vi kom för att kolla på. Dom är pyttiga än sålänge. Som sista leden på lillfingret. En enda liten en var på rymmen hemifrån. Så vi fick ingen storfångst på egentligen nånting denna kväll. Men vad gör det – vi fick en fin cykeltur.
Nästan hemma! Nappflaskan tornar upp sej med sin silhuett bakom Gretes sadel. Nu vankas en kopp te och en god macka med räkost på. Om man vill kan man få lammkorv med gurkskivor på istället. Eller makrill i tomatsås.
Tea time!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar