Nytt år och nya tokigheter

 

Jag har i flera månader hört Leo säga att han snart fyller år. Typ varje dag sen han fyllde sist. Det är en envis försäkran om att ingen ska glömma fixa tårta och göra hans dag till en extra lång och oförglömlig historia. Men huvudsaken är nog jordgubbstårtan. Faktum är att det nog är den enda dagen han uppträder som ett barn under hela året och det kunde gärna få vara oftare… Dom andra dagarna är han bara barnslig.

 

 

Men denna dag blev mer än speciell för Leos del. Han blev pappa igen. Till Bebe – hans nya lilla ögonsten. För Bebes skull kan han springa upp och ner i trapporna hur många gånger som helst på en dag. Tänk, vad en ny leksak kan göra!

 

 

En sån fin liten Bebe! Här gör han krumsprång så dammet yr. Hahaha, vad sött! Första turen ut till Kåseberga gick strålande. Då fick Bebe leka med dom andra bilarna på parkeringen och det verkade han nöjd med. Själva skulle vi äta lite gott i hamnen och spatsera bland fornlämningarna på åsen.

 

 

Det var varmt. Det var svettigt. Och det var väldigt mycket turister som vallfärdade i ett lämmeltåg till Leos Stenar. Oj, vad sa jag nu? Ales Stenar, ska det ju vara, men Leo blev sprudlande glad för att få en fornlämning uppkallad efter sej, om än bara för stunden.

 

 

Toppen! Jag lyckades få en bild UTAN en enda människa, ko eller hund. Nu började fotonerven ta överhanden och jakten på nya fjärilar startade. När Leo är tyst (han är nämligen i princip ALDRIG tyst) då vet man att det är nåt i görningen. Nåt som han inte vill att jag ska veta. Hahaha – avslöjad!

 

 

Det var bara ett lamm, hehehe! Som om jag inte skulle upptäcka det! Men så blev det tyst igen och som ett streck ångade han iväg över fältet med tistlar och strån sprättandes. Jaha, nu är det färdigt igen! När jag ville se vad det var, ville han inte svara (han som är så glad i lååånga utläggningar).

 

 

En fjäril, sörrö! Väääldigt sällsynt! Jahaaaaa, sa jag snällt, för jag hade sett minst 30 stycken såna dom senaste tio minutrarna. Leo fyller år och tårtan väntar. Och Bebe. Vi susar hemåt igen.

Brum, brum!