Då blåser det, vill jag lova. Solen skiner och en massa ulliga, något gråtonade moln far förbi. Solandet och badandet kan vi glömma för dagen. Att ligga på vår fina sandstrand en sån här dag betyder sand i håret, sand i ögonen, sand i näsan, sand i munnen och sand i den medhavda salladen. En massa sand blir det! Knaster, knaster.
Att cykla en dag som denna är tröttsamt, eftersom vindarna kommer lite varstans ifrån. Nä, jag tar mej en riktig latardag idag. Jag iddes inte skriva att jag alltid tar en latardag…så lat är jag. Men om det kommer till spel, då jädrar, då blir det fart på hjärncellerna. Har hittat ett på nätet, som det är svårt att slita sej från. Eller ett par stycken…
Mahjong är ett av dom och det vore väl inte så klurigt om det inte vore på tiiiiid. Sen växlar spelen vartefter man klarar nivåerna. Men mahjong är inte det enda. Jag brukar spela ett spel där man ska fånga likadana fjärilar, på tid också såklart, och det är MYCKET lättare på det här spelet än att jaga dom med kameran. Men jag har hittills bara klarat två nivåer med butterflajsen.
Blir man inte hyperstressad efter en timmes spel med någon av dessa spel kan man nog betraktas som lobotomerad eller lat. Jag är laaat! Och jag älskar spel! Att spela på datorn är ju in i norden praktiskt. Man slipper ju blanda om det är kort eller ställa upp en massa hus om det är Monopol eller springa omkring med ett strykjärn.
Apropå strykjärn så skulle jag vilja ha ett sånt där som nästan påminner om en sportbil. Inte för att jag skulle använda det. Tycker inte att det är kul att stryka kläder och dukar. Jag gör det möjligen en gång om året. Till jul, i så fall. Men jag gillar inte att städa heller, men städprylar handlar jag! Som Leo brukar säga: Det är väl nåt fel med kopplingarna mellan maskarna där uppe i huvudet (och då gäller det INTE mej!).
Detta ska illustrera en annan olat sysselsättning jag bedriver i tysthet. Släktforskning. Snart är jag släkt med hela Skåne. En gedigen och brokig samling av alla de fyra stånden. Jag skyller på dom för att jag är som jag är. Vem ska man annars skylla på? Om någon vill ha sitt släktträd, så gör jag det gärna…
…vilket gav mej inspiration till att titta närmre på min äldsta funna ana, den gamle kyrkoherden från 1400-talet.
Minsann!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar