Leo har såååå ont i knät. Jaha, då vill han inte följa med till Simrishamn då? Nähä, inte det! Bli här då och trivs utan mej! Jag åker i alla fall! Dagen skulle bli molnig eller disig enligt alla utsikter vädergubbarna spått och vad passar inte bättre än att ge sej av på lite tjohej.
En suddig station längs med vägen. Härifrån Lunnarp kommer min farmors mor och det är väl mer eller mindre utraderat. Ingen nu levande minns henne. Det är väl som det ska vara, antar jag. Livet går vidare och tåget likaså. Mina tankar går till vilket matställe jag ska välja. Jag sitter i den “tysta kupén” och kan tänka ifred.
Maten kom nästan till mej, skulle man kunna säga. I en delikatessbutik med massor av ostar och annat gott, serverades det också dagens buffé. Jag älskar bufféer! Man får ta om tills man storknar och man får välja vad man vill ha. Ett fat med massor av goda ostar och fikonmarmelad blev en favvo.
Där framme vid tegelhuset ligger torget i Simrishamn. Frukt, grönsaker, blommor och jazzplattor till försäljning. Men nu var ju inte jag ute efter att berätta om Simrishamn egentligen. Mitt mål var bara att strosa in och ut ur affärer. Inte att handla, bara fönstershoppa. Okej då, det blev jordgubbar…svåra att motstå!
Och här höll PRO till. Boule för hela slanten. Det får vänta för min del ett tag till. Simrishamn är en typisk sommarstad. Turisterna strömmar till och sitter på gågatan och fikar eller tar sej en bit mat. Det är jättetrevligt, men så fort sommaren är över dör stan. Fast jag gillar att åka dit då och då bara för att äta på Nya Rökeriet – fiskrätter som vi saknar i Ystad.
Prickiga stenar finns nog bara här. Dom är menade för att man ska se upp fast man bör se ner. Det är inte den enda markdekorationen dom är ensamma om. På stationen har nån positiv människa målat en kramruta, men än så länge har jag aldrig sett nån kramas där.
Fikasugen! Går till cafét nere vid kajen. Blåbärspaj och ett stort glas kaffe, mmmmm! Om ändå Ystad kunde göra nåt läckert med sin hamn så folk trivdes där. Glassbar, café, uteservering och en massa bänkar att bara sitta av lite av tiden.
Inte svårt att trivas i denna miljö. Den lilla fiskebåten bortom plastblommorna heter Ann Marie. Bara det! Nu är det snart dags för hemfärd. På en gräsplätt utmed järnvägen ligger en mindre landningsbana. En gång skuttade några harar runt på den. Jag sa till Leo att det måste vara Harlanda. Det var ju jättekul!!!
Så bra! Inga inställda tåg och ingen strejk heller! Tåget går som på räls idag också. Och en trevlig resa önskar dom, men bara till Lund. Därefter får det vara som det vill. På dom gamla träpelarna har folk ristat in ett och annat genom åren. Detta är ett av dom mest positiva jag sett, nånsin.
“Du är vackör!” Jamen, så fiiint! Som jag nämnt tidigare så gäller sommarkortet under samma period som skolorna är stängda. Himla praktiskt! Inget krångel med biljetter eller köande till automaterna. Problemet kommer när kortet inte gäller längre och man glömmer bort att man måste tala om för t. ex busschauffören vart man ska.
Här har vi den – automatskrället. Det är ett evigt tryckande och för varje tryck hörs ett “pling” och det blir en massa “pling-pling-pling” innan maskinen lyckas spotta ut en biljett. Sverige har blivit ett Pling-land! Men nu har jag inte tid att dividera om struntsaker längre, för nu kommer Pågatåget för att hämta hem mej till Mystad.
Nästa station är…
…himma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar