Fjärilssafari

 

På midsommardagen, detta nådens år 2013, bestämde vi oss för en långpromenad i Dag Hammarskjöldsparken norr om Ystad. En varm dag med mycket surrande och flaxande överallt. Vi hann inte komma så långt in i parken förrän vi stötte på vår första fjäril.

 

 

En ståtlig amiral! Man kan inte se det på bilden, men till och med antennerna är svart- och vitrandiga och längst ut sitter det en liten dutt av vitt. Fjärilar, fåglar och flugor (med flera oräkneliga arter…) sitter sällan stilla och ännu mera sällan med en perfekt bakgrund. Fåglar kan man locka med brödsmulor, men fjärilar….?

 

 

Och vad är nu detta för ett konstigt kryp? Efter lite letande på nätet hittar jag den – en silversmygare, var nu det silvret sitter. Hade den inte varit så gulfärgad så hade jag med all säkerhet inte hittat den alls. Jättemärkliga vingar hade den i alla fall.

 

 

Nä, det är ingen fjäril det här. Det vet jag också. Men man får väl variera sej? Jag tycker den liknar en blåklint och då får det vara en blåklint i min bok. Och, faktiskt, den verkar finnas i en massa färger utom svart, gult, rött, orange, grönt…har jag glömt nån? Inte i brunt heller, nä. Ännu…

 

 

Dags att inventera fångsten. Vad blev det nu då? Nähä, suddig – kastas! Mjaaa, kanske, vi får se. Men den här, Lotta! Titta! Den du! Åsså den här. Nä förresten, den blev inte så bra på nära håll. Leo håller på i evigheters evigheter, men talar inte om när den riktiga PANGBILDEN sitter där. Han väntar med det tills han stolt får visa upp den på datorn. Vad han inte vet är att jag tagit en likadan…hihihi…

 

 

Det är ju så kul, det här. Om man inte vet vad man letar efter och inte vet vad det är man hittar, vaknar nyfikenheten i en som på ett litet barn. Livet är otroligt spännande och det finns mycket att förundras över. Oj, jag höll på att glömma bort att skriva att det är en slåttergräsfjäril, som vilar sej mitt i flaxandet. En sekund eller två. Och då pratar jag om bilden ovan. Han under flaxar bara benen på när han springer…

 

 

Vandring i platt-Skåne. Backe upp och backe ner. Plötsligt, utan någon som helst förvarning, tog fjärilarna slut. Fast det var ju inte så konstigt. Vi stod ju mitt inne på ICA Kvantum.

Jäklar! Glassmaskinen var trasig!