Å så fick vi trevligt besök

 

Ett meddelande på facebook ramlade in: “Nu rullar vi ner mot Ystad!” Vi fick bråttom att köra runt som vettvillingar med dammsugaren, rafsa ihop det som skulle tvättas och göra det framkomligt i mitt lilla kök. Hej och hå! Nogi såg helt förvirrad ut. “Städar dom? Jaha, det ska komma en HUND på besök!”

 

 

Japp! Den goaste hunden jag mött på väldigt länge. Molly! Jag är nästan kär. I alla fall smått förälskad… Nogi och Molly har inte träffats och kommer med all säkerhet inte heller att ses. Synd! Dom skulle fungera temperamentsmässigt, men det är ett antal kilon som skiljer dom åt och vi vill ju inte ge våra pluttisar några framtida men.

 

 

Istället åkte vi till Kåseberga och besökte Ales Stenar. Den som till äventyrs någon gång i sitt liv trott att Skåne var platt som en pannkaka, kommer att omvärdera detta efter några steg i branten. Lutningen är ganska kraftig och det är tur att utsikten är bedövande vacker om man skulle vilja stanna och pusta ut på vägen.

 

 

Såhär års frodas vallmon, som klär kullar och dikesrenar. Det är som att den skickligaste målaren varit framme och pillat dit lite solbelyst rödfärg här och där och gärna i klunga. Kan man jämföra det med en grå gata i Stockholm. Oj, nu svor jag visst!

 

 

En som redan verkade ha fått mentala rubbningar långt över måttliga gränser var denna avgudadyrkare. Vad han hoppas ska hända när solen dalat i väster kan man bara gissa, men jag har aldrig sett nåt Ufo landa här. Karln har nog rejält ont i kroppen efter det här knöliga liggunderlaget, såvida han ligger kvar ännu och inte kan ta sej upp. Ajajaj…!

 

 

Vi andra tog det lite lugnare. “Där ligger Sandhammaren och där ser man Ystad. Borta över havet kan man skönja Bornholm och dit är katamaranen just på väg. Och hang gliders över Fränngårds stuga…” En makalös kväll, en makalös solnedgång!

 

 

Fåren är samlade och fårskötaren går hem för dagen med sina vallhundar. Nu kan dom pusta ut igen Fåren alltså. Feta och frodiga. Lamm-racks så långt ögat når. Och yllekoftor. Men det får vänta.

 

 

Solen har gått ned så pass att månen skimrar i ett rosa ljus. Nu är det dags att pysa hemåt!

Natti, natti!