Lund, min födelsestad, stod på programmet. En lång bussresa genom den vackraste av alla naturens föränderliga målningar. Hjortar och rådjur på ena sidan vägen och små gulliga svartvita kalvar på den andra. Intensivt röd vallmo blandad med blåklint och klingande bäckar i ett evigt sammelsurium.
Varje gång vi stannar till i Veberöd kollar jag efter det som kallas Försköningen. Än så länge har jag sökt förgäves. Man kan bara ana hur illa det måste varit innan, om nu detta är en försköning. Dagen var solig och hyggligt blåsig. Regn och åska väntas till kvällen.
Efter en lång resa börjar magen knorra. – “Indiskt?” frågar Leo, “eller sallad på Kulturen?” Jag ville hellre prova något nytt och helst med så mycket blandad sallad som möjligt. Och så dyker den bara upp sådär ur tomma intet – Café Bel Piatto, som har buffé med en massa sagolikt goda anrättningar i alla smaker. Det blev mycket “mmmm” och “åhhhh”…
På Lunds Botaniska kan man hitta det mesta i växtväg. Ståtliga, rosa jättevallmon, stilig papegojblomma och bambu är bara några exempel. I orangeriet finns det så många olika sorters blommor och träd så man blir ju alldeles yr i mössan. Mest för att det är hiskeligt varmt där inne. Och fuktigt. Rätt var det är blir man nerduschad…
Ute igen. En serenad av fågelkvitter fyller grönområdet och en speciell fågel, som jag fortfarande inte vet vad den heter, flyger omkring bland buskarna. En kvick liten rackare med ett fjöjtande som ingen annan fågel har. Inte vad jag vet i alla fall. Om nån vet vad detta är så berätta det för mej! Snälla!
Som om inte det vore nog skuttade en annan liten gynnare omkring och gäckade kamerabäraren. Maximal utdelning kan man kalla det om man inte har så himla höga ambitioner. Batteriet slocknade och sen var vi på väg ner mot bussen igen. Det är ju bara det att vi passerar en massa fina hus med fantastiska detaljer. Knäpp! Knäpp! (Lånade Leos kamera.)
Kolla bara! Vem skulle inte vilja bo i detta granna hus? Okej, det här huset står inne på Kulturen och är inte vilket hus som helst. Om man vill veta mer så kan man bege sej dit och frossa i historia och gamla byggnadsverk! Det är det värt!
Eller såhär puttinuttigt? Kostar inget att titta på. Man får bara ett sug efter att ha ett eget litet gatuhus med en alldeles bedårande innergård. Egen grill, egna solstolar, egna vinbärsbuskar och kanske en höna eller två. Det sista kan ni glömma! Inga höns på min gård!
Hemma i Ystad igen! Här behövs inga orangerier eller botaniska trädgårdar för att få både natur och kultur. En rall hade förirrat sej från Klosterdammen. Hoppas bara den inte är på rymmen!
Men nöd och näppe hann vi hem innan regn och åska svepte in över oss. Vilken sagolik tur vi hade. Men nu längtar jag efter kaffe!
Igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar