En lång tur på cykeln och det känns både i akterkastellet och resten av maskineriet. Hela sträckan mellan Ystad och Abbekås ligger på 16 km. Inte så farligt om man bara cyklar åt ett håll i motvind, men sen ska man hem igen och då har vinden vänt och man har samma motvind. Jäklar! Tur att det fanns så mycket vackert att stanna och titta på.
När vi kom till Mossby kände vi att det sög i tarmarna. Efter kaffe alltså. Så lägligt att ställa cyklarna och hoppa in på Mossbys Kaffestuga och käka kakor tills man spricker och sörpla gott kaffe i bersån. Det var vi värda efter en mils trampande. Bettan och Grete fick sniffa på syrenerna under tiden.
Hehe…så här ser en mänsklig hand ut om 100.000 år enligt vetenskapen. Nåja, så såg min hand ut i kaffekannan just då i alla fall. Notan är betald och kaffet urdrucket. Nu svingar vi oss upp på våra cyklar och drar vidare till hamnen i Abbekås. Kanske är glasskiosken öppen så vi kan lapa lite mer sött.
Nähäpp! Ingen glass! I hemlighet är jag jätteglad för det, men det säger jag inte till Leo!!! Vi går runt i den lilla hamnen, som varken är charmig eller har nåt särskilt att komma med. Det är bara namnet som är lite lockande. Och sen anses det lite fiiint att bo i Abbekås – och det är det ju om man bor väldigt nära stranden.
Och det gör den här gåsen, men han är nog inte lyckligare för det. Tänk att stå bredbent med armarna utfällda sådär hela livet! Vilken pärs! Vilken prestation! Vilken idiot! Som väl är bor jag inte i Abbegås, förlåt, Abbekås och slipper lida med det stackars djuret.
Men, gosingen, vad hittar vi här då?! Hoppas vi kan få dom att komma närmre så vi får smeka den lilla lena mulen. Det blev många “tjohooo”, “ptrrrr”, “komsi, komsi, komsi” och “hhhrrrrrm”, men detta språk förstår bara småpållar. Mamma Blanka stod stilla och mumsade på sitt favoritgrässtrå.
Okej, hemåt är det lika långt och nu får vi lägga på ett kål så vi hinner fram till Rökeriet innan dom stänger. Man känner sej något “blessed” för att få ha en sån fantastisk möjlighet att cykla utmed havet och få denna enorma skönhetsupplevelse. Obetalbart!
Mitt mellan träden skådar vi silosarna i Ystad. Det var väl det mindre vackra på denna sträcka, men kolla bara på färgen på havet. Det får nog bli en sola-och-bada-dag i morgon. Så får min ömma bak en välbehövlig vila…
Rökeriet! Äntligen! Men va???? Dörren är låååst!!! Tyyypiskt att dom ska ha stängt just på måndagar!!! Nöden har ingen lag – det får bli hämtmat på Lisas Skafferi för ingen av oss har nån ork att stå i grytorna. Hurra för Lisa!
Och vad har då Mamma Mu och hennes lilla kalv med detta att göra? Ingenting! Måste det det?
Muhuuuhuuu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar