Så trevligt med kaffe och brieostmacka på sängen denna morgon. Och ett tänt ljus därtill. Snabbt var Leo framme med kameran och skulle fotografera ett osminkat och rufsigt födelsedagsbarn. Men nej, det går INTE för sej! Inte för allt smör i Småland!
Det tog inte lång stund förrän det var full fart på oss. Jag skulle duscha och Leo fixa tååårtan. Med lååångt åååå som i tv-serien “Tårtan”. Den minns ni väl? Min favvotårta är med röda vinbär och grädde mellan lagren och bara bär uppepå såklart. Frisk och härlig! Nu sjunger vinbären på sista versen i frysen… Dags att skaffa tomt med vinbärsbuskar!
Leo hade ordnat en överraskning, men att han kunnat hålla sej så länge är ett mirakel. Nog för att han hunnit tjata mej till vansinne alla dom gånger han undrat “Kan du gissa vad det äääär?”, men dom gångerna är glömda och förlåtna.
Jaha, jag skulle vallas på stranden. Finklädd… Bland en massa solbadare… Och så ville han att jag skulle komma ihåg vad vi gjorde sist vi var på samma strand (betänk att detta var ett par månader sen!). “Vi plockade väl sten,” försökte jag med, “eller fotade i vanlig ordning…” - “Stanna här och ta fem steg fram!” säger han åt mej. “Jamen, där ligger ju nån och solar,” piper jag.
Jag vänder mej om och ser nåt gult vid mina fötter. Va? Har han kastat en bit ananas där? Men vi hade ju ingen ananas med oss! Eller är det en ostbit? Och varför skulle Leo placera en bit ost så att jag skulle undra om han var riktigt klok? Så kan min hjärna knasa till det… Jag sparkar lite lätt på “osten” och böjer mej ner för att kolla vad det egentligen var. Men dra på trissor! Det är ju en BÄRNSTEN!
Det här ska föreställa en massa utropstecken! Och NU börjar Leo berätta att sist vi gick här på stranden, så sparkade jag undan just denna tingest som att det inte hade nåt värde. “Sådär ser ju inte bärnsten ut…hehehe!” Leo kastade sej över den lilla klumpen tog den till Stockholm och gick med dyrgripen till Naturhistoriska Riksmuseet, geologiska avdelningen, och fick där det bekräftat att det faktiskt var äkta vara. Sen var han tyst om det ända tills jag fick den…och DET är ett mirakel!!!
Gissa om jag letat bärnsten i alla år!!! Hehehe…jag gillar att fylla år!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar