Obefintlig grannsämja

 

Håhå jaja! Jag måste skriva detta innan den stora galenskapen sätter in. Bryter den ut kan det bli etter värre! Det föreligger en stor risk för depression, hopplöshet och ännu hemskare saker. Som rubriken säger handlar det om grannarna. Tydligt är att om herr Johansson och fru Bengtsson mår bra i sina liv så räcker det. Slammer, slammer… Att tänka på någon annan finns inte.

 

 

Jaha, men lite får du väl tåla, kan nån komma och säga. Men det har jag gjort länge nog nu. Huset  jag bor i (flerfamiljshus) är så grymt lyhört, så man kan höra grannarna fjärta. Tur att lukten inte tränger igenom!!! Killen under mej lider av en (eller är det en multipel?) sjukdom med alla dom där bokstavsbeteckningarna som är så populära nu för tiden, plus diagnoser som knappt går att uttala. Han skulle definitivt behöva bo på särskilt boende!

 

 

Han sitter uppe halva nätterna och kollar på sin tv. Det får han göra, men sen ska han ju gå och lägga sej. Det sker ALLTID mellan midnatt och klockan ett på natten! Slammer, slammer. Han måste flytta möbler innan sänggåendet och sen måste han på muggen några gånger. Dörren slamrar igen först när han går in och sen när han går ut. Sen upprepas denna procedur en gång till innan det blir tyst – i EN timme. Sen är han igång igen. Slammer, slammer! Hela lååånga natten!

För mej är det ingen idé att gå till sängs före klockan 01.00 och under tiden har jag hörlurar på mej och lyssnar på nåt avledande. SAMTIDIGT bor det en gammal dam på 90 år under mej. Hon hör jävligt dåligt, milt sagt! Gissa om hon har koll på sina dörrar då??? Nääää! Allt annat hon hittar på nattetid ska vi inte prata om…sen dånar hennes “musik” dagtid. Här är rena cirkusen! Slammer, slammer! Måtte gudarna hörsamma mej nån gång!!!

 

 

Den här papperslappen räcker inte långt. Några nollor till skulle underlätta en flytt härifrån dårhuset. Huset kallas annars ålderdomshemmet för här bor nästan bara 80-åringar och över. Och så jag då. Jag bävar för den dan den gamla damen under mej trillar av pinnen. Vad kommer då? Fast helst vill jag ha bort henne. Fort! Se bara vad jag är rädd för!

 

 

Vad vill jag då? Bo såhär kanske? Inte en granne så långt ögat når, bara skränet från fiskmåsar och vadarfåglar. Gud, vad underbart det låter i min fantasi!

HJÄLP!!!!!!!!!!