Hehehe, han som hette Ryyysgård… Så fel jag hade! Jag satt i väntrummet och spanade in alla som stressade sprang ut och in genom dörrarna. Patienter? Såg jag nästan inga. Det är väl det där med att allt ska ner i datorn och det måste farbror doktorn göra själv. Mellan patienterna. Ojojoj, hur ska han/hon hinna?
Jag väntade åtminstone en kvart över den tid jag fått. Så ser jag sen några vitklädda komma ner för trappan i ganska maklig takt. Från kafferasten. Missunnar ingen att ta raster, men jag gillar inte att man missbrukar andras tid. Som att man är viktigare än patienterna i det här fallet. Ok, mej rörde det inte i ryggen och jag kände inga ryyysningar heller… blev bara lite kaffesugen!
Jaha ja! På den dörren står Östgård! Tjo flöjt! Då är det nog dit jag ska. Ryyysgård får vänta! Och jag får vänta på Östgård! När jag äntligen klev in i doktorns rum visade han genast in mej i undersökningsrummet, där det bara är en brits. Konstigt, tyckte jag. Ska han inte prata med mej först? Han hade väl bråttom.
Dutt, dutt, dutt på magen. Har du ont här? Näe! Har du ont här då? Näe! Svisch in i det angränsande rummet. Nu kom alla uppmaningarna: Öka sänggaveln 10 cm, drick inte apelsinjuice, ta inte tabletter med acetylsalicylsyra. Suck!!! Han visste mycket väl att jag varit hos en kollega för samma åkomma två år tidigare.
Jag ville bara ha min medicin!
Äntligen! TACK!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar