… förresten såg mååånga dagar ut så här. Jag har svårt för att sitta instängd i 8 timmar och känna mej frihetsberövad. Ofta satt jag och småfnulade för mej själv, ritade små teckningar eller skrev sagoliknande fantasier. Ungefär som jag gör idag, fast då var det ingen som fick se mina skapelser. Det är en ära att få dela med mej till nån annan än byrålådan.
För beskrivningens skull hade jag en nästan fotvid typ läkarrock på mej. Oknäppt. Den flaxade härligt när jag rörde mej i lokalerna. Antagligen kände jag mej väldigt viktig i detta stora, svepande lakan. Ok, den skyddade lite från att få blyerts och bläck på ärmarna, om jag nu ska ta till det stora artilleriet av försvar. Ärligt talat: Jag kan f-n inte ha sett riktigt klok ut i den där munderingen!
Då kör vi!
*
En groda i en alldeles för stor, vit kontorsrock. Ett evigt dragande i ärmarna för att hålla dom borta från händerna, annars såg han inte var pennan var.- "Hur ritar man nu ett grodbo? Om vi skulle ta och vässa pennan medan hjärnan arbetar… Två moment på en gång, nä, det blir för stressigt! "- “Hmmm, grooodbooo…”, sa han släpigt och stötte pennan upprepade gånger mot underläppen medan han tittade på en obefintlig fläck i taket.
 |
| Grodan fick av sej rocken i min teckning - i frihet! |
– “Först en fasad kanske…? Sen kan man ta baksidan på den… Jaha, det låter logiskt. Men var, var ska jag börja? Hur gjorde jag förra gången, om det nu var nån? Det måste vara något extraordinärt med brutna tak lite hit och dit. Det ser intressant ut! Det kostar! Just det! Så ska det va´!”
Högerhanden drog upp vänsterärmen så som den var van. Sen “lade” han sej över ritbordet och tog sats med pennan. Just då halkade högra ärmen ner för pennan, precis som vanligt…
*
Där tog den “sagan” slut! Kanske återkommer jag med mer hialösa sagor. Tills dess får jag önska en varm kram på Alla Hjärtans Dag!
Den här sista damen lånade jag in som konsult från Google. Hon fick bra betalt – ett hjärta. Är det nåt jag inte är så är det hjärtlös!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar