Den omålade pallen–en rysare

 

Så ska jag då ta mej an den hemska pallen som stått och väntat på att få bli uppiffad (Piff återkommer…) i evigheter. Ja, i alla fall sen november då jag la beslag på den. Den har säkert haft detta erbarmliga överdrag sen första världskriget och nu ska det väck. Häck, väck, vällingsäck! Vad det nu ska betyda…? Har inte en susning. Ska ta mej en allvarlig funderare på det en vacker och solig dag. Idag är det grått ute.

 

 

Sen var det slipningen. Urtrist, urtrist och för att riktigt betona hur trist det är så skriver jag urtrist en gång till. Då var det gjort. Inte slipningen alltså. Man ska säkert ha ett grovt och sen ett fint sandpapper, men det har inte jag, så det får bli först det grova och sen går jag på med nagelfilen där det behövs. Man är väl ett flamstimmer, fniss!

 

 

Då var det färgvalet. Vitt eller mörkt cerise? Ole dole doff, Kinke lane koff, Koffe lane, binke bane. Ole dole doff! Till mina engelsktalande vänner: Don´t try to translate! It´s exactly the same in english! Men hur jag än tänker i mitt färgval, kan jag inte riktigt besluta mej för en av dom, så nu har jag kommit fram till följande:

 

 

Först vill jag bara förklara att det INTE är Kalle Anka som har lånat mina prickisar!!! Jag har kommit på hur jag ska göra duttarna – med en kork! Jag är inte korkad, eller hur. Om det ska bli nåt resultat idag får jag sätta lite fart. Nu! Eller efter fikapausen. Måste pausa efter en sån magstark tankeverksamhet.

 

 

Vilket slit jag fick börja med! Medelst en träsnidarmejsel (så kallar jag den) fick jag slita, bända och dra loss det där läbbiga galonliknande överdraget. I min enfald trodde jag att det bara var att plocka loss det som skalet på en apelsin. I helskotta heller! Det var FASTLIMMAT!!! Och som om inte det skulle räcka satt alla dess små nubbedubbar nerkilade i trät. Jag var nära att ge upp…

 

 

Efter en synnerligen ångestfylld inledning på projektet Pall, står den nu färdig och inbjudande för användning. Inte vit och inte cerise, men svagt, svagt rosa. Slutorden på detta sagolika äventyr blir förstås: Ärtan pärtan piff, Ärtan pärtan puff. Simelimaka kuckelikaka.Ärtan pärtan.Piff paff puff!

Piff paff PALL, så var sagan all! See you!