En grå början

 

Ett nytt år har tagit sina första stapplande steg, om nu år verkligen kan gå. Konstigt uttryck egentligen. Man säger att åren GÅR. Jaha, då får man väl tro på det då. Och i samma takt som åren går så åldras man. Tvi vale! Men jag har en teori! Om man följer med jordens rörelse i takt med solen, alltså medsols, så är det bara man själv som går och man kan aldrig åldras.

 

 

Detta är inte jag, men det skulle lika gärna kunna varit det. Antingen tycker han livet är för komplicerat eller så är hans huvud TUNGT av ofärdiga lösningar på livets oändliga gåtor. Jag tror på det senaste alternativet. Skillnaden mellan honom och mej är att jag aldrig skulle luta huvudet mot något hårdare än en dunkudde,

 

 

Tänkte bänka mej lite och fundera över tillvaron och vad man egentligen sysslar med under tiden man sitter där och åren går. För det gör ju aldrig tiden. Den sitter aldrig. Eller ligger och jäser på stranden. Om man studerar detta lite noggrannare kan jag inte komma fram till annat än att tiden borde vara trött efter allt traskande.

 

 

Nä, nu får det väl vara slut med funderandet för idag. Jag har ju själv uppmanat omgivningen om vikten av att vara happy, så då får jag väl föregå som ett gott föredöme. Och detta ska jag upprätthålla 365 dagar – ett helt år!!! Det är jättelätt! Jag vill se mej själv som den lycklige filosofen, som INTE tycker det är NYTTIGT att vara arg och vresig!

Så, all tid är NU, även om den går. Så kallad nutid. Men vad i hela fridens dar är då realtid???

 

 

Ring gärna och berätta! Nej, förresten, gör inte det! Jag är nog ute och gör mej glad med glada färger. Jag ska bara vänta tills det har slutat regna. Regnet är färglöst om man inte blandar det med något. Kaffe till exempel. Det ska jag ta nu, men en fruktansvärt god citronmarängpajbit. Happy me!

 

 

Anskrämlig bakgrundsfärg till så fina ord! Nåja, som om inte detta vore nog ska jag bara lägga till en viktig upplysning. Man ska ju inte lura någon. Folk har ändå så många illusioner. Men för att undanröja alla tvivel, så var så god!

 

 

Have a happy life!

PS. Bilderna på pojken, bänken och ringarna har bloggaren själv tagit. Det skrynkliga russinet står Leo för och de två sista är plockade som hasselnötter från nätet. Tack för det!