Glimmebodagården

 

Av alla gamla anrika gårdar i Skåne tilltalar Glimmebodagården mej allra mest. Den är mest levande på nåt sätt och där förekommer aktiviteter under hela året. Och gör det inte det så är platsen fantastisk att besöka när som helst. Omgivningarna är otroligt vackra. Bara gården i sej är otroligt vackert, för att inte säga magnifikt.

 

 

Man blir nyfiken som ett barn när man ser gården på håll och nu tänkte jag guida en liten stund för att öka intresset för ett framtida besök. Så håll i hatten så kör vi! Det står två figurer längst till vänster i bild – dit tar vi oss först, så häng med!

 

 

Jaha, vad tycks? Att sitta här och njuta av sin medhavda matsäck när våren börjat spira så smått är det närmaste himmelriket man kan komma. Så sagolikt skönt! Ingen trafik. Inga motorljud. Oftast helt folkfritt. Bara vi, gården och mullsorkarna…och fågelkvittret.

 

 

Såna här gamla handblåsta fönster har väl ingen idag. Men charmiga är dom i sin enkelhet och praktfulla inramning. På vintern blev man tvungen att sätta in innerfönster för att hålla kylan borta. Då placerade man vaddrullar mellan fönstren och på dom la man sen bokmärken, torr vitmossa eller annat man tyckte om. En egen konstnärlig installation.

 

 

En detalj bland alla detaljer som jag inte kan låta bli att visa. Det går rysningar genom hela kroppen när jag ser att så lite kan göra så mycket för en fasad. Och vasstaket ska vi inte prata om! Upp vid änden av taknocken sitter en liten oansenlig träbit, men ack så vacker! Halleluja!

 

 

Om vi fortsätter förbi den rödmålade fasaden och tar oss upp på backen bakom gården slås vi snart av en hisnande upplevelse. Det är svårt att ana vad som komma skall. På backen här bakom växer smultron och det blir svårt att slita sej. Utsikten ner mot gården är också väldigt spännande.

 

 

Så förstår man plötsligt begreppet “Brösarps backar”, för backigt är det minsann. Är vi i Skottland eller möjligen Wales? Man förstår att vi suttit ihop en gång i tiden. Faktiskt kan man se ända till havet. Ok, inte på den här bilden, men i 45 graders vinkel från där jag står.

 

 

Så där ja! En skymt av haaavet där borta i fjärran! Vem kunde trott det? Byn Brösarp ligger till höger om bilden och långt bort, men inbäddat, så det skulle man inte se i alla fall. Välkommen till stillhetens backhav!

 

 

Det doftar av alla möjliga blomsterarter under sommaren. Särskilt dom varma dagarna. Luften är full av fjärilar och en massa annat som lockar kameran att gå varm. Tyvärr äger jag ingen doftkamera. Ännu.

 

 

Japp! Islandshästarna betar här i lugn och ro. Och vilket matförråd sen! Det här är bara några av dom. Backarna dekoreras lite varstans av hästar och glador och mera hästar. Med det sagt ska jag kanske lägga till Island som tänkbart paradis, jämte Skottland och Wales, menar jag.

 

 

Våren nalkas så sakteliga och snart står dom där, Backsipporna. I klungor…

There is no place near this place, that looks like this place, so this must be the place!