Annandag Jul och längtan efter vardagen är överhängande. För att inte tala om Mellandagsrean. Hur överhängande är inte den? Den är så överhängande så den till och med stavas med stor bokstav. Men nåt som inte är särskilt överhängande är den överblivna julmaten. Snart hänger jag över toalettstolen.
Jag vill ha vååår! Så är det. Just nu känner jag mej mera som en flaska avslagen julmust. Allt har liksom pyst ut. Och det är DÅ man får en personlig (?!) inbjudan till Åhléns rea och som en extra lockelse så har jag som medlem förtur till alla fynd! Jahapp! Vad är det jag skulle vilja ha idag som jag inte ville ha för tre dagar sen? Julgranskulor?
Hehehe, så här använde jag mina julgranskulor i år – i hyacintkrukorna. Kanske lite udda, men det återspeglar nog mej mera som person. Kärringen mot strömmen. Man skulle kunna säga att vi hade krukjul här hemma. Amaryllisen såg sin framtid hotad!
Apropå krukor – jag hittade några frön från en lind som jag tänkte plantera. Det var väl väldigt intressant!!! Men det kan bli det om sådär 40 år…när linden knuffar ut mej. Otacksamma varelse!
Från juldagens promenad i naturen hittade jag denna skräckinjagande figur. Lite läskigt att träd kan likna människor så mycket. Tänk om det är så att vi avbildas efter den personlighet vi varit på jorden och det avtryck vi efterlämnar. Ska inte säga vem jag tycker den här liknar, men alla har vi våra lik i garderoben eller i skogen…
Nu har vi passerat vintersolståndet och julspektaklet. Hemkomna från promenaden väller julmaten fortfarande ut från kylskåpet när man öppnar kylskåpsdörren. Bevare mej väl! Det hjälper varken att gå, skriva eller prata bort sillen. Den ligger där i sin lag och surar. Tack och lov att skinkan inte hade ben och hittade hem till mej.
Jag lånar en textrad från Laleh – “Vårens första dag och jag vill va me…”
Nä, nu går jag och tar mej en bit Jansson!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar