Stenkul

 

Sverige är ett väldigt långt land och av nån märklig anledning har varje landskap fått sin egen blomma/växt, sitt eget djur och även sin egen sten. Att Skåne fått flinta som sin landskapssten är kanske inte så konstigt. Kusterna kryllar av flinta. Med tanke på att man tillverkade redskap av flinta i mängd, kan man tycka det är konstigt att det finns nån flinta kvar. Men det gööör det. Massor!

 

 

Detta är min absoluta flintfavorit. Lika stor som min svagt kupade hand och slät som en barnstjärt på den “öppna” sidan. Men det är inte bara flinta som hittar hem till mej. Jag är nämligen stenrik. Stenar i alla storlekar och former och färger. Titta bara!

 

 

Ett axplock ur stenhögen. Ibland tänker jag att jag ska göra nåt spel av stenarna, men än har det inte blivit av…kommer säkert aldrig att bli av heller. Ibland har jag tänkt att jag skulle ge dom personliga namn, som jag gjorde med mina bokmärken med bebisar på. Men det havererade när dom svenska namnen tog slut. Hahaha, det var en luring – har jag inte tänkt alls!

 

 

Så ser den ut, min fina och välbevarade flintyxa! Stolt som en tupp (eeeh, kan man vara det fast man är ett kvinns?) får jag vara tillfällig ägare till denna skapelse. Sen ska den vidare till eftervärlden. Alltid finns det nån intresserad. Under tiden kan jag visa upp några andra fina alster ur kollektionen (ej till försäljning dock!).

 

 

Man kan verkligen hitta lustiga formationer om man dammsuger stränderna. Den här “potatsigubben” gillar jag särskilt mycket. Potatis och potatis – han liknar mest en halloweengubbe när jag tänker efter. Man ska inte tänka så mycket…gubbar som gubbar!

 

 

Storleken kan variera kraftigt förstås och den här lilla saken är lika stor som den yttersta falangen på mitt pekfinger eller långfinger, om man nu föredrar det. Nån annan tycker kanske ringfingret, men strunt i det, nu pratar vi stenmått. Ser man inte det lilla i det stora så ser man inte mycket – dagens visdomsord!

 

 

Och det här, mina vänner, är egentligen ingen sten alls. Det är en fossil! Jajamensan! Det föreställer en växt och om man kollar noga så ser det ut som den franska liljan. Hade glädjen att hitta den i Malmö en vacker dag för några år sen. Det var lyckans dag!

Och nu är det semmeldags. Ska leta fram den ur kylskåpet bara…