Ibland råkar man ut för människor som klampar in i ens tillvaro utan att fråga om lov. Man står där utan skyddsnät och inbillar sej att livet är gott och att denna dag ska innehålla en massa härliga upplevelser. Föga anar man att någon ska stå i bakhåll och drämma en i skallen med värsta tillhygget – SKULD.
Är det någonting som är svårt att värja sej emot så är det just skuldkänslor. Det verkar vara något vi fått i oss via modersmjölken. Det märkligaste med denna otäcka känsla är att den inte behöver vara äkta. Dess enda uppgift är att få oss att tycka att vi är sämre människor – ibland riktigt usla!
Sen gäller det att hantera detta kliande lilla kryp som tycks rumstera om innanför pannbenet och förorsaka varjehanda obehagliga fysiska problem. Jag dricker inte sprit, så det var ett dåligt förslag. Blir jag lyckligare av att äta då? Nä, inte det heller. Glömmer snarare bort att jag är hungrig… Får väl migräna mej igenom skiten!
Med åren har jag blivit skickligare att ta hand om denna plåga. Det gäller att få fatt i själva utlösande faktorn – att det i själva verket inte är den utsatta som är problemet. Att vända hela problematiken tillbaka till den som är ansvarig för obehaget. I slutändan kanske nåt alldeles fantastiskt väntar. You´ll never know!
Snälla, respektera varandras olikheter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar