Dom skånska ortnamnen begriper man sej inte alltid på. Antagligen för att dom har ett danskt ursprung blandat med namn från forntida herremän eller liknande. Tolkningarna är många och ibland ganska fantasifulla. Här i byn låg ett alunbruk och inte så litet heller, men det tar vi en annan gång.
Efter att vi passerat en gammal träbro kommer vi in i byn. Känns verkligen som att man lagt ner mycket tanke bakom bevarandet av det gamla stuket. Husen ligger tätt inpå varandra och ger en fantastisk hemtrevnadskänsla – som en sagovärld.
Dom flesta husen är från 1700-talet och här bodde förstås verkarna på alunbruket, som ligger på gångavstånd en bit bort. Förmodligen var det inte alltid så lätt att leva och bo här. Ett slitsamt arbete på alunbruket och jag antar att man upplevde det som att leva in the middle of nowhere. Fast det är ju jag som tänker så. Det är otroligt vackert, men…
Idag tror jag att husen ägs av sommarboende. Strax till vänster i bild ligger en underbar gammal kaffestuga med uteservering. Servitriserna kommer ångandes i långa kjolar med förkläden och på huvudet har dom en liten sjalett. Tillbaka till dåtiden.
Nej, nu är det dags att flaxa vidare till nästa intressanta stopp på vägen. Nu har jag ätit mej mätt på alla smultron som slagghögarna förärats med. Är det inte öppet på kaffestugan så kan man alltid plocka smultron – kilovis – utan problem.
Fjärilen är en pärlemorfjäril om nu någon undrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar