Medan det fortfarande var en varm och solig dag, passade vi på att åka till Svaneholms slott. Invid slottet ligger en sjö och den har det överraskande namnet Svaneholmssjön. Det kan vara bra att veta om man skulle vilja fiska nån gång, för den lär vara fiskarens våta dröm. Och visst fanns där fiskare.
Här kan man få upp bland annat abborre, gädda, mört och gossen ruda. Ingen av dom visade sej för oss dock. Det är inte bara fiskarna som blir våta och upphetsade av dom sumpiga markerna intill sjön. Här kokade vattnet av parande grodor och ljudet av kväkandet var starkt. Leo trodde först att det var moppetävling i närheten.
Här är tre av mopparna. Dom tar igen sej en liten stund och pustar ut innan nästa serenad ska starta. Det guppar fullt av grodägg, eller om det kallas grodrom, i den grunda delen av sjön. Honorna blir anfallna av hur många gubbs som helst och har svårt att hålla huvudet ovanför vattenbrynet.
I slottsparken hade kastanjen redan börjat slå ut. Folk låg på filtar och njöt eller satt med sitt kaffe och tänkte goda tankar om framtiden, inbillar jag mej. Denna dagen var det läge för det i alla fall. Vi gick runt sjön och hörde alla möjliga fåglar som kvickt gömde sej så fort vi närmade oss.
Den här kände jag igen, men han tyckte också att jag var för närgången och tog till flykten. Vilken dum gås! Undrar om han väntade på en groda. Eller möjligen en flörtig liten mört. Kom att tänka på skrovmål. Kan inte vara mycket att tugga i sej på ett skrov…
Ding-dång! Klockan slog tre och nu hade vi fått nog med syre i lungorna. Fast det fanns kanske något man kunde plåta på hemvägen, tyckte Leo, och tog omvägen över småländska gränsen för säkerhets skull. Och där kom sockerdippen farandes.
Men fick han inte rätt ändå?! En tofsvipa! Men då var vi nästan hemma och hade sparkat av oss skorna. Konstigt nog var Leo inte alls lika intresserad av “ripan” (Leos benämning av ovanstående fågel). Ja, jag lär mej väl nån gång.
Tacka vet jag u-svängar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar