Nä, nu får dom snart byta ut sina trötta meteorologer på SMHI. Dom lovar runt och håller tunt. Varenda dag har varit otroligt blåsig, otroligt molnig och otroligt kall om man jämför med utsikterna som sa att det skulle vara lagom blåsigt, inga moln och omkring 8 plusgrader. Hagel kallar inte jag molnfritt och varmt, bara aprilväder.
Dumt att lägga ut en bild på hagel, för det känner varenda kotte till i det här landet vid det här laget. Vädret kan ingen människa rå på, men man vill ju veta om man fortfarande ska ha vinterkängorna på. På onsdag säger dom att det ska bli 15 grader varmt. Ja, man lär ju bli varse…!
Man kan inte sitta inomhus bara för att fingrarna stelnar av köld så fort man sticker ut näsan, så vi drog till promenadstråket, som kallas Sjövägen vid Krageholmssjön. Vinden slet tag i jacka och allt löst och tårarna rann nerför kinderna på mej. Isvindar gör ju ingen glad, men än så länge sken solen.
En bofink stod på ett ben och sa att om man står för länge på ett ben så kan man bli stående så resten av sitt liv. Och Leo klämde ur sej nåt ännu dummare. Han frågade mej om jag visste om att hjärnan reparerar sej själv. Jag svarade att jag visste det, men inte om den gör det på alla! Nu hade vi nått fryspunkten ungefär, trodde jag, men Leo vrålade frustande av skratt. Kul kille, den där Leo!
På ett gärde stod fyra dovhjortar. Av nån anledning blev dom alldeles spattiga och rusade ner till elstängslet där vi stod, men ångrade sej när dom förstod att den här vägen var urbota dum att försöka forcera. Dom vände och rusade upp varifrån dom nyss rusat ner. Lite motion skadar ju inte!
Och vi som inte vill dom något ont i hela världen!
Dom ställde sej i skydd av varandra och tittade om kusten var klar åt vänster och det var den.
Sen ställde dom sej återigen i skydd av varandra för att kolla om det var grönt åt höger och det var det ju också. Och där blev dom stående och stod kvar på samma ställe när vi återvände ett par timmar senare. Prata om att stå på ett ben!
Slutligen vill jag bekräfta faktumet att ramslöken frodas för fullt, med en behaglig doft av svag vitlök. Det började vattnas i munnen och smaklökarna ville ha mat.
Mot Vismarlöv! Eller snarare för…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar