Koltrasten joddlar sej hes utanför fönstret och det är jag den evigt tacksam för. Himlen var gråtung och viskade om regn. En alldeles särskild doft sökte sej till mina näsborrar. Den där milda lite dammiga doften av sommarregn, när luften är ljum och stillastående. Då vill jag vara utomhus…
Leo föreslog Christinehov, men jag spetsade till det och tyckte att Andrarum skulle ge mer denna dag. Fika med hemgjord glass och sen en liten rundtur i arbetarbyn. Det är inte tillåtet att gå så långt, men man får en viss uppfattning om hur det såg ut på den tiden det var full rusch i det som numera ser ut som en sagoby.
Vitsippor överallt. Finns det något underbarare än en vindstilla dag och marken översållad av vitsippor? Mot dom röda slagghögarna och dom många karställena! Hm, vart tog vitsipporna vägen nu då? Här möttes man istället av violer i massor och en av sommarens godsaker fast ännu bara i blomsterdräkt - smultron.
Den ena mastiga slagghögen efter den andra. Att åskådliggöra detta med hjälp av en kamera är näst intill omöjligt. Högarna är verkligen höga och området är ganska stort. Därtill får man hålla rätt på var man sätter ner sina tassar så man inte råkar på en lort. Här finns så mycket mer, så en tur hit är att rekommendera.
Här är några av dom som flänger upp och ner för kullarna på området. Vi störde dom i middagsmaten, men vi fortsatte till slutet av själva anläggningen. Skulle vi gå tillbaka eller följa några färgglada prickar ut i det okända? Med risk för att hamna i värsta regnet?
Det är här och nu det verkliga målet för dagen startar. Det var inte uppgjort från början, men det blev en överraskande promenad på lite mer än två kilometer ena riktningen. Hej hå, hej hååå, vi från vår slagghög gåååå!
Imorgon kommer resten…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar