Som alla vet pågår Konstrundan för fullt här i Skåne. Det är vimplar och färggranna fjädrar så långt ögat når. Tur med vädret är det, trots hot om regnskurar och hagelbyar. Och det är himskt vad mycket bilar det snurrar runt på vägarna! Bråttomfolket har kommit! Varför kan dom inte ta det lugnt och njuta av lantluft och vacker natur?
Hon här ovan höll på att kraschlanda i en häck, men lika glad är hon för det. Påskkärringar irrar ju bara runt under påskhelgen ändå, så det är snarare ett trevligt inslag under våren. Till deras försvar får jag ju ändå lov att säga att det är en konst att kunna framföra en kvast. Försök själva, gubbar, så får ni se hur lätt det är!
Det har blivit en tradition att besöka min farfars arbets- och boplats. Okej, konsten var väl sådär, men jag kollade mer på golven, där jag föreställer mej att farfar och alla hans pågar gått och nött ner sina skor på. Om dom bara visste min historia, konstnärskollektivet, som huserar där numera.
I gympasalen hänger en massa dojor på ribbstolarna. Har man inga egna med sej till tangoaftonen så går det bra att låna några bättre begagnade. På golvet ligger ballonger med spritpennsmålade glada ansikten. En efter en krymper dom till russinliknade och sladdriga kopior av sitt forna jag,
Molnen var konstiga. Full dramatik överallt på himlen vart man än vände blicken. Nästan varenda bild jag tog handlade om moln i alla upptänkliga former. Bilderna talar sitt tydliga språk så jag håller snattran…
Runt fikadags hamnade vi på ett av våra stamställen – Hylkegården. Aldrig har det väl varit så mycket folk där, men det berodde väl på det otroligt fina vädret. Vid beställning fick vi nr 4447. Men gode Gud, skulle vi sitta här heeela långa påsken eller var det bara för att det var lååångfredag?
Jag lovar, det var värt att vänta på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar