Nyss hemkommen från Tomelilla skriver jag detta. Leo behövde nån sorts lack till bilen och det hittade han. Turen stod honom bi när han fick syn på en hel hög av solisar på en ställning. Först stod han som handfallen och tittade som en velpotta på dom. Sen överlät han åt mej att se ut ett par som skulle passa honom.
Gör alla kvinnor såhär med sina män? Jag menar, väljer klatschiga kalsonger, kollar att strumporna är hela, lägger fram en haklapp åt spillkråkan, rättar till tröjan över ryggen där den korvat sej och viker ihop och stoppar tillbaka kapuschongen i jackan efter utegång osv?
Jag hade också lite tur som hittade en ganska fin matta till köket. Alla mina trasmattor går sönder i trasor efter en tvätt. Dom gör verkligen skäl för namnet. Eller också krymper dom till att passa ett dockskåp. Får se om jag ska lyckas behålla storleken denna gång. Annars får jag göra som Alice i underlandet – förminska mej och köpa mej ett dockskåp.
Idag har jag utfört ett stordåd. En av mina stora persienner hade pajat. Den där kraftigare “tråden” hade gått av och jag såg framför mej hur pengarna sprang iväg om jag skulle ta hem nån som skulle fixa den åt mej. Men man är väl slug! En stege, en stoppnål och lite flinka fingrar så var det kirrat. Allt går om man bara vill!
Lite skämmigt är det att ha trasiga persienner så det blev ingen bild på den och nån mening med att fota en lagad tyckte jag inte var särskilt meningsfullt. Istället visar jag hur en bonde har snirklat till det på sin åker. Det var disigt i luften och väldigt blåsigt, så det blev som det blev.
Lika snirkligt som mina hjärnvindlingar…med tankegroddar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar