Jag erkänner! Jag är en konstig kropp! Men det spelar ingen roll, för ingen mer än jag är ju jag och var och en får ju vara som den vill. I mitt fall är det dom där märkliga tankarna jag har. Den senaste i raden handlar om vatten. Dykare i vatten. Och vatten i dykaren. Inte insekten, utan människan, som ska betvinga alla element.
Vatten är gott och härligt at bada i. Det kan också vara livsfarligt. Jodå, man kan drunkna och det behövs inte mycket vatten för det. En sån död kan man ju vara utan. Det ska mycket till för att det stora blå ska få sluka lilla mej. Det räcker att jag sätter i halsen för att få en tankeställare. Och vad har då dykarna med detta att göra?
Ingenting, egentligen. MEN, nu ska jag utveckla mina allra värsta farhågor. Tänk dej en dykare, som simmar lugnt nere bland dom vackra korallreven och alla färggranna fiskarna simmar frejdigt omkring och har det glatt. Man kan ju inte säga att dom har det vått, för det vet dom inte om. Fiskarna, alltså. Dom har sitt på det torra i vilket fall som helst.
.
Nå, det är NU det händer. Det börjar klia oroväckande i näsan på dykaren. Paniken stiger, ögonen spärras upp, det är långt upp till ytan och han bara MÅSTE nysa. Nuuuuu! Fy bubblan, vilken situation! Längre än såhär sträcker sej inte mina skruvade funderingar, för jag vill inte veta vad som händer. Alla mina dramer måste ha a happy ending…
Jag är oändligt tacksam för att jag aldrig har funderat över hur länge evigheten varar. Inte än…
Hmmmm!
Bästa Lotta! Det är en fröjd att ta del av dina funderingar! Vatten är som regel förknippat med något törstsläckande. Samt renande. Att man om simkunnighet finnes kan förflytta sig i vattnet kan vara en stor fördel! Bästa hälsningar från en simkunnig Claes i Bösarp. P.S Simma lugnt. D.S.
SvaraRadera