I alla tider har det säkert varit svårt att vara annorlunda eller snarare vara sej själv. Man kan bli mobbad för att man uttrycker sin åsikt. Mobbad för att man har för långa skosnören. Mobbad för att man bor på ”fel” sida av stan. Mobbad för att man anses vara dum i huvudet eller bara för att man inte delar med sej av sina tankar till kreti och pleti. Ibland till och med bara för att man finns. Hu då!
Det är svårt att vara alla till lags. Hjälper man en så får man på skallen av nån annan som är missbelåten. Har man hjälpt nån länge, så får man skit för att man inte orkar längre. Otack är världens lön, sägs det. Och motsatsen till kärlek är rädsla och hat
Som kvinna får man inte vara intelligent (man hatas mest av andra kvinnor för det), utan det där med att koka kaffe till alla har man tydligen nedärvt i generna sen Eva bjöd Adam på ett äpple. Och hur många miljoner år sen var det? Man ska vara snäll, medgörlig och blid. Att jämra sej finns inte på kartan. Kvinnan tige i församlingen! Vilket nys!!!
Men nu är det så i den här världen att det finns dom som är annorlunda, som vågar säga ifrån, som skiter i allt vad kaffekokande heter och med nöje går sin egen väg. Vi är många Pippor som varken tillhör något särskilt parti eller organisation eller har nån speciell färg på stumporna. Men vi är inte färglösa för det…
Lyckligtvis finns det män som ser skillnaden och kan njuta av jämställdheten och ändå trivas med olikheterna mellan könen. Till dom kokar jag gärna kaffe!
Vart tog den rakryggade människan vägen i villervallan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar