Att påstå att jag gillar mönster är en lätt underdrift. Att säga att detaljer betyder mycket för mej är också en präktig underdrift. Jag gillar dom inte alls. Däremot älskar jag dom och förkastar dom lika mycket. När jag tycker om dom så får dom ofta slå följe med mej hem till mitt lilla krypin på vinden med utsikt över takåsarna i Ystad. Det är sant!
Hemslöjdsarbete. Sånt som jag skulle knäckas av att idogt pilla med i timmar utan att ge upp på vägen och bryta av vartenda halmstrå på kuppen. Men jag beundrar dom som orkar hitta på figurer och verkligen får till det. Och nån välgångsönskan finns det alltid i halmarbeten, som att hoppas på rika skördar eller många (rika) barn. Särskilt det sista.
Det här handtaget tillhör en gammal skopa för typ en större mjölbinge eller nåt liknande. Man kan ju bara jämföra med hur ett maskingjort handtag ser ut. Jag ser mycket kärlek och genuint intresse bakom handsnideriet och formen. Mycket själ. Nu höll jag på att drunkna i bagarens bästa, så jag pinnar vidare.
Precis som den själ som är nedlagd för att brodera denna linnekudde. Och för att nu knyta an till rubriken så är det förstås en detalj. Kände att jag behövde pigga upp sidan med lite färg. Jooorå. jag har en röd pepparkvarn också och en hel drös med röda tomtar. Men tomtar mitt i sommaren!? Eller en modern kökspryl!? Jag blir så trött på mej själv ibland…
Att lägga ner så mycket möda på att få ihop det bara för en hängare. Antagligen är den väl tänkt för att pryda en vägg med ampelväxter. I mitt tycke är den vackrare utan hängande växter. Det blir liksom tårta på tårta annars. Som att hänga brokiga tavlor på en brokig bakgrund. Det räcker med mitt brokiga inre. Undrar hur det skulle se ut om man lyfte på locket till min hjärna…?
På tal om hjärna. Detta är kullen på en hatt. Lite som att virka kan jag föreställa mej, men här är basen nåt helt annat. Ett fiffigt sätt att tråckla ihop ett solskydd på. Det var en gång en flink person som uttråkad satt och snurrade på kvistar, vide och annat smått och gott och när kvällen kom smygandes och ledan tog vid så vips satt han/hon med en hatt i handen.
I Onslunda finns en borstfabrik. Vilken skaparglädje det råder där! Nu minns jag inte vad det är för hår i den här, men otroligt mjukt är det. Perfekt som dammborste eller om man vill pudra näsan på en elefant. Jag har en till, men mindre, för att damma till allt som kommer i min väg…nä, det var ju inte sant alls, men tangentbordet får sej en omgång nästan dagligen.
Guuuud, vad dammigt det här blev! Måste sluta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar