Jag och min combo mej

 

Som alltid när jag haft gäster en längre tid, blir jag vilsen i pannkakan. Under en veckas tid har jag och min väninna snott runt på än det ena och än det andra. Nu har hon rest hem och då är det bara jag kvar som ska umgås med mej själv igen. Frågar jag mej vad mej vill göra får jag bara dumdumsvar typ “Vad vill du själv?”…

 

 

Vädret lovar heller inte gott. Då väljer mej att vara lat och jag får ensam dra i tåtarna för att få hem mat eller pumpa Bettan. Mej är bara med på noterna när jag redan satt fart och är halvvägs nere på torget och ska köpa jordgubbar. Gissa om det går undan när jag ska få i mej jordisarna!!!

 

 

Mej är hopplös! Mera hopplös än jag. Jag kan i alla fall BÖRJA planera på nånting, men mej sätter glatt krokben på det som krokas kan. Särskilt skicklig är mej på att stoppa allt vad städning heter. Men om jag umgås med nån annan, är mej alltid på alerten och skuttar runt som en annan kanin. Man kan inte tro att det är samma mej för en sekund.

 

 

Jag är förresten lika hopplös, fast på ett annat sätt. Jag gillar att ha gott om svängrum och vill inte trängas i köer och bland långsamma turister. Effektivitet är ledordet. Drömmen är en butik där allting finns som jag behöver och vill ha. Fina kläder och goda sallader. Inte nödvändigtvis samtidigt förstås. Vore inte det en alldeles utmärkt affärsidé?

 

 

Om detta blev verklighet, skulle mej få hur mycket utrymme som helst. Undrar om inte mej skulle dö av uttråkning då. Neeeej, det får inte skeeee! Jag BEHÖVER mej. Åh, så skönt, för nu vet jag det. Det är ju VIIIIII…

 

 

Vill vi ha jorgubbar idag? Jaaaaa…