I min soffa ligger några ulliga och sköna fårskinnsfällar. Dom är underbart gossiga att pula ner sej i under kalla vinterdagar och faktiskt svala och lika sköna under sommaren. Men igår, när jag satt och drog lite frånvarande i några krulliga lockar, kom jag att fundera över varför alla skinnen är lockiga.
Det kan ju inte bara vara för att hålla regnet borta eller för att skydda kroppen mot snö och kyla. Jag har aldrig sett en häst med lockar. Ingen katt heller för den delen. För att inte tala om kossor, grisar, möss och småfåglar. Afghanhundar är långhåriga, men inte krullidulliga.
Mina nervtrådar krullade sej ofrivilligt där i soffan. Varför ska jag alltid börja fundera över så konstiga saker? När man stickar tröjor med ullgarn märker man inte alls att garnet skulle vara lockigt. Och när tröjan äntligen är färdigstickad är den hur slät och fin som helst. Som nystruken och väldoftande lanolin.
Inte ens i tvätten krullar tröjan ihop sej till oigenkännlighet. Det som däremot kan hända är att tröjans forna storlek försvunnit i tvättvattnet och antagit formen av ett barnplagg. Men krulligt är det inte. Varför krymper då inte fåren när det regnat på dom? Dom borde ju sprängas som ballonger när dom torkat!
Nu är det rena rama trasslet i huvudet och vem kan reda ut detta?
Bääää…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar