Fuktiga vindar från havet

 

Vi bestämde oss för att inte köra alltför långt denna dag. Boan i Tomelilla är alltid lika kul att driva runt på, så det fick bli första delmålet. Två paket kökssvampar, en diskborste och två rullar lakritsplopp var allt vi fick med oss ut ur butiken. Nåja, det kunde varit värre! Det var nära att det inte blev nånting alls. Hemska tanke!

 

 

Jaha, vad gör vi nu då? Nu är det ju såhär att Leo har fått glador på hjärnan och helst ska dom stå två meter ifrån honom och posera villigt framför kameran, gärna med en smaskig mus i näbben. Än har det inte hänt, men det sista som lämnar Leo i den vägen är hoppet. Han har hoppats i flera år nu och lär förmodligen hoppas ett bra tag till.

 

 

Fyledalen ligger alldeles nära Tomelilla och eftersom Leo ska resa hem till Stockholm på lördag ville han dit och kanske, kanske få se en hjort eller en örn eller åtminstone en glada. Våren forsar fram i dalsänkan, skulle man kunna säga. Massor av spår efter vildsvin och långt bort i fjärran stod en hel drös med dovisar.

 

 

Disigt och dimmigt var det, vilket gjorde landskapet trolskt och spännande. Tänk om det skulle hoppa fram en varg ur buskarna! Ett ylande? Nä, men jamandet från gladorna hördes desto tydligare. Leo fick bråttom (notera att detta tillhör sällsyntheterna!) för nu om någonsin skulle det ske! En annan gick där och såg världen ur kameraperspektiv, vad jag nu menar med det…

 

 

Ha!!! Där satt den! Nej, nej, nej, ingen glada! Det var det karaktäristiska trumpetandet vi längtat efter och svischandet från enorma vingar som tyst gled fram bara några meter ifrån oss. Vi hade skrämt upp ett par tranor och är det inte typiskt att just då skulle banden till kameran sno ihop sej så ögonblicket gick förlorat. Morrrrr!

 

 

Det var soldis hela långa dagen och perspektivet blir då ett helt annat än vanliga dagar. Vackert så det förslår! Vi tog vägen via Baldringe och Sövestad. Om en stund skulle vi vara hemma igen, men innan dess skulle vi få ett riktigt, rejält vårtecken. En flock tranor cirklade runt ovanför våra huvuden – i Ystad.

Man blir om inte salig, så i alla fall lyrisk!