Ofta får man höra att tiden går fort när man har roligt. Jaha, men om man inte VILL att tiden ska gå fort då, fast man har roligt, ska man behöva ha tråkigt då? Jag har varit på många fester där det har varit så tråkigt så klockorna stannat. Dags att snyggt avlägsna dej utan större åthävor och mankemang, likt en vålnad ut genom nyckelhålet.
Sen står man och väntar på en buss och gissa om det är tråkigt!!! Och då har jag ändå tyckt att det var roligare än festen, vilket borde innebära att tiden i rimlighetens namn borde gått kanske inte rasande fort, men ändå…
Ja, se där! Vad skruvat det kan bli! När jag sitter för mej själv och pysslar med nåt märker jag inte hur tiden pyser ur ballongen, men det betyder ju inte att jag har roligt för det. Men å andra sidan så har jag roligt för det mesta. Om jag inte har det skulle jag inte pyssla med det jag pysslade med.
Idag såg jag en man som hade väldigt bråttom till en toalett nere vid småbåtshamnen. Och är det nåt som går fort när man behöver en mugg, så är det tiden. Men tiden det tar att ta sej fram med benen i kors utan urinläckage förefaller katastrofalt lång. Och då kan vi dra åt tumskruvarna lite hårdare och prata om tandläkarbesök! Där stannar klockorna just som dom stoppat borren i käften på en (om man inte lyckats svimma innan) och man nästan kissar på sej av skräck…
En nödtelefon hjälper föga och ingen annan telefon heller, men fasiken vad det ringer i öronen! Som en liten utvikning kom jag att tänka på skomakare. Dom brukar klacka om skor när det behövs och det är ju faktiskt en form av lagning. Borde då inte skomakare kallas skoläkare, precis som tandläkare som byter plomber?
Fort som f-n rusar man ut och känner befrielsen slå emot en ute på gatan, där man upptäcker det blåa prasslet runt fötterna. Ingen gång står väl tiden sååå stilla som när man upptäcker detta och alla andra på gatan också sett fadäsen.
Men då får man vissla en truddelutt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar