Jag skulle skrivit en blogg igår, men jag hade inte tid. Jag var tvungen att ladda högvis med blåbärssoppa inför loppet och så var jag tvungen att valla. Först kladdade jag runt med lite klistervalla, men Guuud vad knepigt det var. Håret fastnade och jag fick inte loss skjortärmen, så jag blev tvungen att klippa av den.
Väderleksrapporten sa sen att det skulle vara blött i spåren så då var jag ju tvungen att göra om hela proceduren och valla med fästevalla. Jag provade lite på snöskrap som jag rafsade ur frysen, men det packade sej bara undertill, så det var som att gå på styltor. Men utsikten blev bra…
Ska du inte tro att meteorologerna ändrade sej och sa att det skulle vara klistervalla i alla fall. Det var bara att ge sej ut på byn och köpa upp sej på ett lager olika vallor. Jag hittade en trevlig sort som kallas glättevalla och den köpte jag bara för namnet. Både skidorna och jag blir glada av den, tänkte jag.
I brist på glättevalla på burk fick det bli nåt som gör åtminstone mej glad en stund – semlor. Dom glider ner glatt.
Det tog inte lång tid i själva spåret förrän jag insåg att jag borde använt stakvalla istället. Fast det är aldrig för sent att ge upp! Det märkligaste av allt var att jag kom i mål åt fel håll liksom, så prata om att staka sej fram! Jamen, man ska ju sätta skidorna åt rätt håll helst, så det blev lite bakhalt.
Finns det bakvalla?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar