Tomma krukor

 

Begonior står sej inte så länge och då pratar vi hemma hos mej. Det finns folk som har så gröna fingrar så dom nästan stammar. Det skulle föreställa en vits! Mina fingrar stammar då rakt inte. Och inte ekar dom heller fast man skulle kunna tro det. Jag köper nämligen blommor, sen vattnar ihjäl dom eller också torkar dom torkdöden. Jag vet inte vad som är värst. För dom!

 

 

Det finns väl inget emligare än tomma krukor! Det här paret har stått tomma i säkert en månad. Egentligen oavsiktligt. Jag köpte två präktiga begonior som är rätt törstiga varelser. Efter några dagar ville dom ha vatten och det fick dom. I omgångar. Jag satte en i taget i en bunke full av vatten, men den ena glömde jag över natten. Den drunknade och var omöjlig att återuppliva. Inte ens med att torka den i ugnen funkade. Den dog en andra gång – torkdöden.

 

 

Innehållet i den här krukan gick ett annat bistert öde till mötes. Förmodligen övergödning. Men det var inte heller avsiktligt. Under dom tio år jag lyckats hålla den vid liv, hade jorden sjunkit till bara några centimeter i innerkrukan. Den levde typ bara på vatten, den lilla slurk den nu fick varannan månad… Så bestämde jag mej för att fylla på jord och den svimmade nästan genast… Igår slängde jag resterna av vad som en gång var.

 

 

Och här i stod en ljung. Dom är lika vackra efter torkperioden, för det är ju där dom hamnar till slut under mitt beskydd. Det var ju bara det att Nogi överraskande nog repade av blommorna som en annan repar  vinbär, frånsett att han gör det med munnen. Det var torra ljungblommor överallt som följde med en under strumporna. Okej, den var gammal. Sen förra hösten. Eller var det hösten innan? Men den “levde” ju!

 

 

Willys hjälpte mej och tacksam som jag var återgäldade jag detta genom att bli +medlem. Tänk, så det kan gå! Ibland undrar jag om det ligger nån dold tvångsmässighet hos mej att jag ständigt måste ha nya fräscha blommor i krukorna. Jag avskyr verkligen vintern, men ett par rosa julstjärnor blir jag jätteglad av och konstigt nog lyckas jag aldrig ta död på dom. Dom åker i soporna pigga och glada efter säsongen. Skit också!

Får muntra upp mej med en prinsessbakelse, tror jag…

Pyts!