Mot Åbergs trädgård på cykel i det ljuvliga vädret. För ett par dar sen var det så himla kallt och blåsigt så det var knappt sant. Nu är det mera sej likt. Ljumt och härligt. Ingen jacka på, bara tröja med uppkavlade ärmar. Dom lovar att det ska vara såhär ett tag framåt. Jag ser gärna att det fortsätter till 1:a maj. Minst!
Naturen mellan Norra Sandskogen och Åbergs är absolut fantastisk.Nu är egentligen den här bilden tagen mot Norra Sandskogen, men det gör inget. En liiiten uppfattning kan man få ändå. Å andra sidan ser sträckan bort mot skogen rätt kort ut, men se det är den inte. Gropar, grus och möjliga stenskott väntar oss.
På Åbergs är det rena rama hösten. Pumpor i parti och minut. Röda pumpor, gula pumpor, avlånga pumpor och sen lite um-pa-pa. Det dignade av päron på ett träd och jag blev så himla sugen. Tur att dom hängde så pass högt upp att jag inte nådde. Jag knyckte en körsbärstomat istället. Blir alltid lika förvånad över hur goda dom är mot hur dom som man köper i affärerna smakar…
Gräslök. Lök som liknar gräs och inte lök. På drivbänken fanns hundratals såna här små lådor. Det ser inte mycket ut för världen, men dom tar sej nog, som en viss herre med fäbless för bränder här i stan skulle säga. Dom små gröna fick stå utan provsmakning.
Dom här smakade jag inte heller på. Ibland kan dom smaka så surt och kärvt så tungan knölar ihop sej till ett russin i munnen och det stramar ända ut i käkbenens leder. Konstigt, med tanke på att jag gärna suger i mej saften direkt från citronen utan obehag. Fast det är annat förstås.
Hemåt igen! En björkplantering i spikraka rader. Här har vi cyklat förbi otaliga gånger och jag har aldrig sett dom här raderna. Förut har det bara varit björkar, som vilka andra björkar som helst. Kanske sorten Regementsbjörkar. Giv akt!
Schhhhhh! Där står dom ju! Och vilket guldläge att stå bakom buskaget och smygfota. Vinden låg inte på åt det hållet heller. Synd bara att dovhjortsbockarna stod inne i skuggan, men jag såg att dom hade ena präktiga skovelliknande horn. Vips tog dom till flykten och det var det det!
Hehehe,den här bocken tar jag inte miste på! Han tror nog att han inte syns, men jag vet bättre! Till skillnad från bockarna Bruse så kan han laga räksoppa med rostad vitlöksbaguette till. Och sen blir det äppelpaj med vaniljsås! Från och med tisdag får jag svälta…
Jag känner mej REDAN ensam!!!
Och övergiven…
Och hungrig…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar