Jag och mina knäppa drömmar

 

Sällan eller aldrig hör man andras drömmar, utom när dom drömt nåt alldeles speciellt. Jag delar inte heller ut mina drömmar som morgontidningar, men jag brukar skriva ner dom och det har blivit några stycken genom åren. Jag tänkte dela ut ett par som dagstidningar istället, dock ej nattfärska.

Dröm 1

Jag hade stressat nåt alldeles vansinnigt på jobbet i tre dagar och hade svårt att komma ner i varv igen. Samvetet plågade mej. Skulle Tom bli nöjd med mitt arbete? Ovissheten kliade som ett itchy, itchy myggbett i hjärnan och så kom drömmen:

Tom sa: ”Det är inte bra det här!” – ”Inte?” undrade jag ängsligt. – ”Nej, du måtte inte ha begripit ett smack av vad jag sa att du skulle göra.” – ”Du menar inte” sa jag, ”att jag måste läsa hela Svea Rikes Lag?” – ”Nja, del 4 räcker” sa Tom…

 

 

Svea Rikes Lag??? Alltså, hur snurrigt kan det bli? Jag jobbade med arkitektur och ritade ritningar på hus hela dagarna. I verkligheten var det en jätterolig arbetsplats. Jag frågade till exempel en av mina killkollegor (jag var ensam kvinna…) vid ett tillfälle om jag skulle skriva K:et också, vilket blev ”kåt” om man sa det högt. - ”Nej, det räcker med K.” svarade han och jag skrattade så jag nästan trillade av stolen. Sån var min arbetsplats!

 

 

Dröm 2

Vi bodde i en lägenhet och hade tre schäfrar av märket hanhundar. Därtill hade vi en liten hund och två tjocka svartvita katter. En av schäfrarna var lite ilsken, men den mindes jag inte namnet på och inte på den lilla hunden heller – jag hade svårt att minnas namnen i drömmen.

Det konstiga var namnen på dom andra två hundarna, två riktiga bjässar förresten. Den ena hette nämligen Lind och den andra hette Gren. Och dom kunde tala. Inte bara vovva, för skällde gjorde dom för jämnan.

 

Lind och Gren

Nu ska jag försöka reda ut begreppen! Lind och Gren tillsammans blir följaktligen Lindgren och det var mitt flicknamn. Vi bodde i en villa och vid tidpunkten hade vi en pudel som inte kunde prata. Han fick först heta Knolle, men efter att ha ropat Knolle efter honom några gånger i kvarteret insåg vi att ett namnbyte på jycken var aktuellt.

 

 

Katter har det aldrig någonsin varit tal om hemma, än mindre en hel arsenal av dogs. Även med min galaktiskt vilda fantasi går det inte att reda ut vad denna dröm egentligen handlar om, såvida jag inte lider av nån oupptäckt personlighetsklyvning. Och ÄR det så, så gillar jag den!

Voff på er!