När jag bodde i Aspudden låg en tatueringsateljé under mej i huset. Stod man i burspråket kunde man se dom stora starka männen, karlarna, grabbarna eller pojkarna komma ut och kräkas på trottoaren. Då var dom inte så kaxiga längre. Vid den tiden hade jag svårt att förstå VARFÖR man tatuerade sej. Nu har en annan tanke börjat mala på gamla dar.
Jag medger att bilden ovan är otroligt fin, men hur, HUR, kan man ha munnen öppen så länge att nålen hinner sticka ett enda litet stickelistick i tungan? Det måste vara förenligt med terror och i det här fallet självterrorisering. Eller fake! Jag kan få kväljningar bara jag borstar tänderna! Etter värre är det att gå till tandläkaren och man måste gapa. Tungan torkar ju!
Och så kan jag få stora nippran när ett enda litet hårstå ligger mellan min hud och ett klädesplagg eller sängkläderna. Då kan jag klia ihjäl mej innan jag kommit på att den lilla sabotören är just ett oförargligt HÅRSTRÅ. Men det var förstås en heeelt annan historia.
Att ha ögon i nacken så man slipper bli påkörd av cyklister bakifrån på trottoarerna kan vara en fenomenal idé, men det funkar inte vintertid när man har dragit ner mössan till mustaschen. Och att ha en gubbe som ligger och glor på en hela natten med den här uppsynen skulle inte uppmuntra till kyssar och smek. Bläääk!
Nej, tacka vet jag män med lite insikt! Problem uppstår inte ens när “hårgränsen” flyttat sej. Inte ens när hela rasket fallit av. Klippt som klippt! Han har verkligen gjort sitt livs klipp, om man säger så, och det är fortfarande pågående… Var ska detta sluta?
Själv hade jag tänkt mej nåt lite mer diskret. Som den här glada kissen kanske. Underbar i all sin enkelhet! Önskar jag kommit på detta. Till och med morrhåren är lyckliga! Och det var just det – lycka, glädje och tillit! Därför skulle mitt lilla tatueringsord på handleden kunna bli
Joy
Have fun!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar