torsdag 31 oktober 2013

Bra för den ena – dåligt för den andra

 

En diskussion mellan låt säga två parter, eller fler såklart, med olika utgångspunkter, olika åldrar, olika önskemål och olika framtidsutsikter, kan få vad som helst att haverera om inte en av dom ger sej. Den ena är ganska nöjd med livet och den andra befinner sej mitt i livets karusell och hittar inget lugn, ingen i längden hållbar strategi, utan måste lösa kaoset själv med dom medel som finns till hands. Inget unikt med det, snarare ett tillstånd som dom allra flesta känner igen. More or less!

 

image

 

Vem har RÄTT och vem har FEL? För mej är svaret enkelt – INGEN! Det ser bara olika ut. Att vältra sej i det förgångna är som att leva som ett spöke medan det som händer i realtid bara passerar. Det som har varit kan man ändå inte göra nåt åt. Tiden går fort. Så otroligt fort! Och ingenting är statiskt. Mest av allt handlar det om VAL och prioriteringar. Och sen nya val…

image

Se bara på årstiderna! Hur mycket jag än tycker att det är fel och jobbigt med snö och kyla så kommer det obönhörligen att bli snö och kyla, såvida jag inte gör en radikal förändring i mitt liv. Mycket i livet är att ”gilla läget”, MEN man är alltid en DEL av processen. Det verkar många glömma.

 

image

Att vara människa är som att gå i en ständig skola, full av nya lärdomar. Varje dag, livet ut. Alla lär sej inte samma sak och behöver inte det heller. Var och en får sina läxor som förhoppningsvis ska leda till en tillvaro av acceptans och frihet i själen. Många når inte dit och grämer sej för alla felaktiga beslut dom tagit. Jag tror inte att man kan ta fel beslut någonsin. Det ingår i den livsläxa man har.

 

image

 

Att hävda med bestämdhet att det som är bra för den ena absolut måste vara lika bra för den andra är ren och skär kvasirealism. Vi är inga robotar som kan ta över sköterskerollen i vården eller undervisningen i skolorna. Låt livet flöda genom oss och låt var och en få ha sin sanning, och framför allt: Ge f-n i att försöka ändra på nån annans sanning!

 

image

 

Vad vill jag säga med detta? Ja, det var lika enkelt att svara på: HAVE FUN!!!!!! Life sucks anyway!

lördag 26 oktober 2013

Paus, paus, paus!

 

Nu har jag tagit paus några dar. Varför då då? Jo, jag har storfrämmande och då finns ingen tid över för nåt bloggande. Händerna är fulla av kassar från affären, stekpannor och grytor. För att inte prata om diskmedel upp till armbågarna.

Vi ses igen när vi börjar närma oss sista helgen i månaden!

Kramar!

torsdag 24 oktober 2013

Julmarknadernas tid

 

Så var det då dags för alla julmarknader att dra igång inför kommande jul och julstök. Jag minns inte om jag redan skrivit om Lübeck och den fantastiska julmarknad dom har där, men det tål i så fall att upprepas. Jag vill mer än gärna åka dit igen för det är så mycket att se på så man blir nästan konfys. Stans historia inte minst.

 

120_2065

 

Stadsporten! Med sina två tvillingtorn. Bara det! "Concordia Domi Foris Pax" står det över själva valvet och betyder “Harmoni hemma, fred utanför” fritt översatt. Fint, men hur många följer det mottot? Nåja, Hansestadt Lübeck som staden egentligen heter, ligger inte där den låg från början. Staden har utsatts för angrepp och plundrats i omgångar, men som tur är kan vi fortfarande uppleva allt detta fina.

 

120_2069

 

Stånd, på stånd, på stånd med godis, ostar, likörindränkta pannkakor och öööööl. Massor av öööööl. När man letar efter en krog i Tyskland hittar man ta mej sjutton bara BIERSTUBE i varenda gathörn. Det kan ju inte leva på! Men man kan ju inte leva på godis heller för den delen, trots att jag känner dom som gör det…

 

 

120_2067

 

Hmmm, NÄSTAN alla gathörn då! Här var det visst ett dockmuseum. Trevligt! Smala gränder som i Gamla Stan i Stockholm, som ju också är en Hansastad. Den här resan under vintern var ju så otroligt kort så man rände runt som en testosteronstinn iller på allt som rörde sej. Man behöver nog mycket mera tid för att hinna se dom riktiga sevärdheterna.

 

120_2085

 

Det finns några på facebook som envisas med att längta efter juldekorationer, snö och tingeltangel. Inget fel med det, men INTE ÄNNNNN! Julen varar ju ändå ända fram till PÅSKA! Det vet ju varenda unge i det här landet. Och idag är det ju nästan sommarvärme ute dessutom. Höst, höst, strålande höööst…

Men om TVÅ månader exakt är det JUUULAFTON! Sug på den karamellen!

 

Jultomte

Ho, ho, hooooo!

tisdag 22 oktober 2013

Tomma krukor

 

Begonior står sej inte så länge och då pratar vi hemma hos mej. Det finns folk som har så gröna fingrar så dom nästan stammar. Det skulle föreställa en vits! Mina fingrar stammar då rakt inte. Och inte ekar dom heller fast man skulle kunna tro det. Jag köper nämligen blommor, sen vattnar ihjäl dom eller också torkar dom torkdöden. Jag vet inte vad som är värst. För dom!

 

Tomma krukor 011

 

Det finns väl inget emligare än tomma krukor! Det här paret har stått tomma i säkert en månad. Egentligen oavsiktligt. Jag köpte två präktiga begonior som är rätt törstiga varelser. Efter några dagar ville dom ha vatten och det fick dom. I omgångar. Jag satte en i taget i en bunke full av vatten, men den ena glömde jag över natten. Den drunknade och var omöjlig att återuppliva. Inte ens med att torka den i ugnen funkade. Den dog en andra gång – torkdöden.

 

Tomma krukor 010

 

Innehållet i den här krukan gick ett annat bistert öde till mötes. Förmodligen övergödning. Men det var inte heller avsiktligt. Under dom tio år jag lyckats hålla den vid liv, hade jorden sjunkit till bara några centimeter i innerkrukan. Den levde typ bara på vatten, den lilla slurk den nu fick varannan månad… Så bestämde jag mej för att fylla på jord och den svimmade nästan genast… Igår slängde jag resterna av vad som en gång var.

 

Tomma krukor 012

 

Och här i stod en ljung. Dom är lika vackra efter torkperioden, för det är ju där dom hamnar till slut under mitt beskydd. Det var ju bara det att Nogi överraskande nog repade av blommorna som en annan repar  vinbär, frånsett att han gör det med munnen. Det var torra ljungblommor överallt som följde med en under strumporna. Okej, den var gammal. Sen förra hösten. Eller var det hösten innan? Men den “levde” ju!

 

Tomma krukor 013

 

Willys hjälpte mej och tacksam som jag var återgäldade jag detta genom att bli +medlem. Tänk, så det kan gå! Ibland undrar jag om det ligger nån dold tvångsmässighet hos mej att jag ständigt måste ha nya fräscha blommor i krukorna. Jag avskyr verkligen vintern, men ett par rosa julstjärnor blir jag jätteglad av och konstigt nog lyckas jag aldrig ta död på dom. Dom åker i soporna pigga och glada efter säsongen. Skit också!

Får muntra upp mej med en prinsessbakelse, tror jag…

Pyts!

söndag 20 oktober 2013

Attitydernas attityd

 

När jag bodde i Aspudden låg en tatueringsateljé under mej i huset. Stod man i burspråket kunde man se dom stora starka männen, karlarna, grabbarna eller pojkarna komma ut och kräkas på trottoaren. Då var dom inte så kaxiga längre. Vid den tiden hade jag svårt att förstå VARFÖR man tatuerade sej. Nu har en annan tanke börjat mala på gamla dar.

 

image

 

Jag medger att bilden ovan är otroligt fin, men hur, HUR, kan man ha munnen öppen så länge att nålen hinner sticka ett enda litet stickelistick i tungan? Det måste vara förenligt med terror och i det här fallet självterrorisering. Eller fake! Jag kan få kväljningar bara jag borstar tänderna! Etter värre är det att gå till tandläkaren och man måste gapa. Tungan torkar ju!

Och så kan jag få stora nippran när ett enda litet hårstå ligger mellan min hud och ett klädesplagg eller sängkläderna. Då kan jag klia ihjäl mej innan jag kommit på att den lilla sabotören är just ett oförargligt HÅRSTRÅ. Men det var förstås en heeelt annan historia.

 

image

 

Att ha ögon i nacken så man slipper bli påkörd av cyklister bakifrån på trottoarerna kan vara en fenomenal idé, men det funkar inte vintertid när man har dragit ner mössan till mustaschen. Och att ha en gubbe som ligger och glor på en hela natten med den här uppsynen skulle inte uppmuntra till kyssar och smek. Bläääk!

 

image

 

Nej, tacka vet jag män med lite insikt! Problem uppstår inte ens när “hårgränsen” flyttat sej. Inte ens när hela rasket fallit av. Klippt som klippt! Han har verkligen gjort sitt livs klipp, om man säger så, och det är fortfarande pågående… Var ska detta sluta?

 

image

 

Själv hade jag tänkt mej nåt lite mer diskret. Som den här glada kissen kanske. Underbar i all sin enkelhet! Önskar jag kommit på detta. Till och med morrhåren är lyckliga! Och det var just det – lycka, glädje och tillit! Därför skulle mitt lilla tatueringsord på handleden kunna bli

Joy

Have fun!

torsdag 17 oktober 2013

Gambia – ages ago

 

Glada i hågen checkade vi in på hotellet som låg fint på stranden. Det var långa barackliknande enplanslängor utan egentliga fönster. Det som motsvarade fönster var persiennliknande historier i glas. Prata om att sila mygg!!! Rummet var ganska stort, men ödsligt och dystert på nåt sätt. Ett bord med stolar vid ”fönstret” och två rangliga sängar i vinkel till varandra i en mörk hörna.

 

 

Till en början var det bara skönt att få ställa ifrån sej sitt bagage och hänga upp kläderna i det minimala utrymmet som var avsett för detta. Nu var det dags att utforska omgivningarna som verkligen var helt fantastiska. Vi var ju inte dom som satt på hotellrummet och glodde hela dagarna…

Kvällen hade nalkats och vi parkerade oss i vårt lilla skyffe. Nåt bekvämare än sängen fanns inte så där la jag mej ett tag. Ett tag var det, ja. För det tog inte många sekunder förrän jag vrålande for upp och skuttade runt som en guttaperkaboll. Ödlor sprang omkring på väggarna!

 

 

Jag hämtade mej från chocken och vi la oss tillrätta för att sova. Knappt hade vi släckt lampan så hördes ett envist iiiiii-nande. Myggor!!! Massor av mygg! Tände lampan – inga mygg! Släckte lampan – mygg! Så där höll vi på för att lokalisera myggplågan, men den var oss övermäktig. Jag kröp in under täcket och dolde mej så gott det nu gick. Och där fick jag nästan krupp – varmt (för att inte säga hot) och syrefritt! Insåg att det var dags att gå på offensiv myggjakt.

 

 

Efter att ha dödat sisådär en 100 stycken (eller var det 103?) kom vi på den briljanta idén att vi kunde släpa in en madrass på den kvadratmeterstora toaletten. Så fick det bli! Sen får man själv föreställa sej hur vi två skulle få plats med armar och ben på en toalett. Först skulle det bli masslakt och tätning av luftintag, MEN när vi skulle släcka lampan upptäcker vi att den jädra lampknappen satt UTANFÖR dörren. Så vad händer? Jo, så fort vi öppnade dörren för att släcka väller en ny armé av blodsugande småjävlar in.

Kontentan av detta blev krav på ett nytt rum nästa dag och det fick vi utan protester och där tillbringade vi nog hela långa dagen… zzz zzzzz zzz!

Myggfritt!

 

OBS! Samtliga bilder är lånade från vårt eminenta nät!

onsdag 16 oktober 2013

Jag och mina knäppa drömmar

 

Sällan eller aldrig hör man andras drömmar, utom när dom drömt nåt alldeles speciellt. Jag delar inte heller ut mina drömmar som morgontidningar, men jag brukar skriva ner dom och det har blivit några stycken genom åren. Jag tänkte dela ut ett par som dagstidningar istället, dock ej nattfärska.

Dröm 1

Jag hade stressat nåt alldeles vansinnigt på jobbet i tre dagar och hade svårt att komma ner i varv igen. Samvetet plågade mej. Skulle Tom bli nöjd med mitt arbete? Ovissheten kliade som ett itchy, itchy myggbett i hjärnan och så kom drömmen:

Tom sa: ”Det är inte bra det här!” – ”Inte?” undrade jag ängsligt. – ”Nej, du måtte inte ha begripit ett smack av vad jag sa att du skulle göra.” – ”Du menar inte” sa jag, ”att jag måste läsa hela Svea Rikes Lag?” – ”Nja, del 4 räcker” sa Tom…

 

image

 

Svea Rikes Lag??? Alltså, hur snurrigt kan det bli? Jag jobbade med arkitektur och ritade ritningar på hus hela dagarna. I verkligheten var det en jätterolig arbetsplats. Jag frågade till exempel en av mina killkollegor (jag var ensam kvinna…) vid ett tillfälle om jag skulle skriva K:et också, vilket blev ”kåt” om man sa det högt. - ”Nej, det räcker med K.” svarade han och jag skrattade så jag nästan trillade av stolen. Sån var min arbetsplats!

 

arkitektur

 

Dröm 2

Vi bodde i en lägenhet och hade tre schäfrar av märket hanhundar. Därtill hade vi en liten hund och två tjocka svartvita katter. En av schäfrarna var lite ilsken, men den mindes jag inte namnet på och inte på den lilla hunden heller – jag hade svårt att minnas namnen i drömmen.

Det konstiga var namnen på dom andra två hundarna, två riktiga bjässar förresten. Den ena hette nämligen Lind och den andra hette Gren. Och dom kunde tala. Inte bara vovva, för skällde gjorde dom för jämnan.

 

image

Lind och Gren

Nu ska jag försöka reda ut begreppen! Lind och Gren tillsammans blir följaktligen Lindgren och det var mitt flicknamn. Vi bodde i en villa och vid tidpunkten hade vi en pudel som inte kunde prata. Han fick först heta Knolle, men efter att ha ropat Knolle efter honom några gånger i kvarteret insåg vi att ett namnbyte på jycken var aktuellt.

 

image

 

Katter har det aldrig någonsin varit tal om hemma, än mindre en hel arsenal av dogs. Även med min galaktiskt vilda fantasi går det inte att reda ut vad denna dröm egentligen handlar om, såvida jag inte lider av nån oupptäckt personlighetsklyvning. Och ÄR det så, så gillar jag den!

Voff på er!

måndag 14 oktober 2013

På en skämmig maskerad

 

Jag har inte varit på många maskerader. Faktum är att jag bara har varit på en enda. Det blev en mycket dråplig historia och jag ska utelämna alla namn, för jag kommer inte ens ihåg vad dom heter. Ja, utom min nära väninna och kompis på den tiden det begav sej. Å andra sidan: Vad är en maskerad? Hela livet får man ju försöka lista ut vem som döljer sej bakom fasaden.

 

image

 

Min väninna var utklädd till en indianhövding med fjädrar och flätor och hela tjottaballongen. Vi är på ”landet” och bortom all ära och redlighet. För ordningens skull borde jag skrivit redighet, för visst redde vi oss, men det var fasen så knappt. Men om jag ska vara riktigt noga, så var det nog JAG som inte hade så stor reda på mej…

 

image

 

Inför maskeraden hade jag ett sjå att få ihop delarna till min outfit. Det var som när man ska gifta sej – nåt lånat, nåt nytt, nåt gammalt och nåt blått. Det blåa fick jag ju utelämna, men det följde med mej ändå fast jag inte visste om det. Ännu. Sy, sy, sy och tråckla av bara farten. Det var den duken det! Sen var det Buttericks och köpa masken så iiingen skulle känna igen mej.

Själv tyckte jag att jag kommit på en alldeles förträfflig idé om att föreställa Stålmannens kvinnliga motsvarighet. Stålkvinnan, alltså. Sen kom drinkarna. En och två och tre och…ja, sen hade det minnet fallit i glömska och jag började sväva i det BLÅ. Men jag minns att dom kallade mej för Stålmusen. Jag höll mej väl i skinnet kanhända.

 

image

 

Kommer inte ihåg om detta var värdparet, men jag tror det. Man kan se mej skymta till höger på bilden och jag ser på den ståtliga kvinnan i grönt. Jag hade ett kortare samtal med Gröna Damen och jag var helt ÖVERTYGAD om att det faktiskt var en kvinna jag pratade med. Han tog till och med av sej peruken för att bevisa att han var en man. Konstigt! Han lät som en kvinna och betedde sej som en kvinna. Min pojkvän på den festen kiknade av skratt och jag tror inte han slutade skratta på en hel vecka. Ja, vad gör man inte för att roa andra. It´s my mission!

Hur resten av kvällen avlöpte har jag inte den blekaste aning om. Och inte hur mycket jag hällt i mej heller. Allt jag vet är att jag fullständigt gjorde bort mej. En karl på nästan 2 meter i svart garnperuk och lurviga ben??? Går det att ta miste på? Och det värsta av allt: Jag kände honom mycket väääl!!!

Jag svävar – åh, åh. Jag svävar – högt i det blåååååå…

söndag 13 oktober 2013

Aporna i Positano

 

Det var den där gången när jag var i Positano. En underbart vacker by som klättrar uppför berget vid Amalfikusten. Jag och Mr. Wrong satt och fikade med ett okänt par och vi hade mycket att prata om. Så vansinnigt roligt man kan ha med människor man inte känner! Om det vill sej väl uppstår stringens och man vill att tiden ska stå stilla. Så funkar jag i alla fall.

 

image

 

Det var lummigt och grönt där vi satt och ganska fuktigt i luften. Kanske var det därför vi började prata om primater. Att vi som art härstammar från aporna, dom där hårbeklädda sakerna som visserligen med lätthet klättrar i träd, men som också tidvis kan gå på två ben.

 

image

 

Och hur kunde man med lätthet SE på oss att vi egentligen tillhör apsläktet? Det hade jag ju aldrig ens tänkt på och det blev i sanning en mycket rolig upptäckt. Jo, man kan se det på våra underarmar. Inte resten på kroppen, utan just på underarmarna. Samtliga runt bordet började ivrigt studera sina underarmar.

 

image

 

Man är ju så van att se sin egen kropp och att upptäcka detta nya var helt otroligt. Om man tänker sej att man är ute i regnet och vill skydda sej så korsar man armarna över bröstet med händerna upp emot axlarna. Då kan man se att riktningen på hårstråna på underarmarna går nedåt. Detta för att regnet ska ha lättare att lämna kroppen. Enkelt, eller hur? Apstuket!

 

image

 

MEN på en av oss var det inte så. Där fortsatte hårstråna upp mot axlarna och jag fick mej årets gapskratt och utbrast (inte snällt, jag vet) att han måste tillhöra arten gräääsätare…hohoho, hahaha, hiiiihihi…

Jag förstår än idag inte varför resten av semestern blev lite krystad!!!

 

Påpekas bör att bilderna är lånade från nätet!

fredag 11 oktober 2013

Men vad är nu detta?


Några hektiska dagar har förflutit med rengöringsprocedurer av varierande slag. Hela halva dan igår hade jag bokat tvättstugan. Det var täcken och det var kuddar och det var filtar och det var badrumsmattor. Ja, och sen var det förstås en hel del annat också. Dan innan koncentrerade jag mej mest på att fylla kylen och svabba golven.


Vad händer 003


Men vad i alla fridens dar är detta? Brylle har flugit upp på duschvredet och ser alldeles skräckslagen ut. Ett rätt lejon! Så där som man egentligen inte kan säga, men det har vi ju pratat om tidigare. Rätt eller ej – vad gör han dääär? Jag får kalla in “Damens Detektivbyrå”!


Vad händer 001


Och vad fåglarna nu då! Nallarna har stoppat huvudet i sanden! Vad är det dom inte vill se? Eller höra? Eller veta? Spökar det? Har det utbrutit nån okänd form av nalle-influensa, med ensamrätt  på endast denna adress? Jag trodde mina D-vitaminstinna gosedjur var förskonade från alla sorters farsoter…


Badråttor 001


Nämen, gå och bada! Två till!!! Och två RÅTTOR till på köpet! Rena råttinvasionen! Skulle detta kunna ge mej den minsta lilla ledtråd månne? Vem gillar rådisar här? Man är ju lite tacksam att dom inte är av det ätliga sorten och att dom är hela och rena. Men varför hänger dom så konstigt? Jag får inte ett pip till svar. Men häng där då!!!


Vad händer 002


Hmmmm, här har vi nån som ser lite skyldig ut! Nå, berätta nu hela sanningen och skyll inte på nån annan! En tystnad lade sej över församlingen och Nogi börjar klia sej förstrött i ena örat, vilket följdes av ett notoriskt slickande överallt. Har han fått loppor? Med sin intuitiva och telepatiska förmåga förmedlar han en bild inne i mitt huvud – rengöring – slickande… Aha, där har vi den skyldige!





Dom hade hamnat i tvättmaskinen allihop. I min iver att få med så mycket som möjligt på en och samma tvättid, så hade hela mjukisgänget passat på att hoppa i tvättbaljan. En del ville inte fara runt i torktumlaren för dom skulle bli så yra i mössan då, sa dom. Sen hoppade dom upp för att torka där det var skönast för rumpan.

Ja, vad ska man säga! Jag älskar mina mjukisar!




…hehehe, och det vill vi ju inte!

onsdag 9 oktober 2013

Ensam igen…

 

Så reste Leo hem till Stockholm igen då. Fram med dammsugaren för att fånga upp alla pigga dammråttor, som verkar trivas extra mycket hemma hos mej. Och spisen levde nästan ett eget liv. Det var lika bra att skura av den inne i ugnen, för det bolmade rök ur den varje gång man satte lite fyr i den. Host, host!!!

Det var ju bara det att jag köpte färdigmarinerade kamben, som jag stekte i ugnen till middag idag och sen såg ugnen ut som rena rama kollagret. Jag hade faktiskt rivit av en bit folie för att lägga i botten, men den glömde jag… Det var bara att kavla upp ärmarna och börja om igen. Åh, vad roligt jag hade denna dag!

Det KUNDE ha varit sant om jag inte i sista minuten upptäckt foliebiten och snabbt slängde in den på ugnsbotten, men några droppar marinad hamnade där den inte skulle hamna. Rackarns!!!

 

Mot Åbergs 068

 

Vad jag egentligen vill säga om detta är att från och med nu gäller en annan kosthållning här hemma. Bara av den enkla anledningen att jag måste laga maten själv. När Leo kommer hit hänger han upp en skylt framför mitt minimala kök och på den står det: Leos och ENDAST Leos revir. Jag kan möjligtvis få smyga in för att ta ett glas vatten.

 

Mot Åbergs 016

 

Apropå vatten! Det var trångt runt badkaret härom dagen när alla kvigorna nödvändigtvis skulle dricka samtidigt. Tur att det var ett jämnt tillflöde av vatten i karet, annars hade det blivit tömt i ett nafs. Jag har hört historien om kamelen som nästan fick pungkulorna krossade mellan ett par tegelstenar och “sluuuurp” så hade han druckit vatten för resten av veckan!

 

Mot Åbergs 015

 

Jaha, fröken Högfärdig, du är en koooo och ingen kamel! Och du dricker ditt vatten i ett BADKAAAR! Då kommer som en irriterade följdfråga: Varför skuttar inte bacillerna över till dom andra kossorna när dom dricker ur samma balja? En balja som aldrig diskas. Dom käkar gräs där nån nyss har pinkat eller ännu gjort pompom. Stryk det sista!!!

 

Mot Åbergs 043

 

Vad vore livet utan vatten? Innehållslöst (för annars hade jag inte fått bada i haaavet), torrt (lite regn gör allt grönt och skönt), meningslöst (har man en dusch och en golvbrunn, så är det meningen att dessa ska användas). Så därför ska jag dammtorka golven med en vattendränkt golvmopp idag, grått och trist som det ändå är ute.

 

Mot Åbergs 109

 

Sen får vi se hur jag förgyller resten av dagen. Kanske gör jag en kyckling i lergrytan eller också blir det fläsklägg. Jag måste nämligen laga mat själv nu. Ingen Leo-kock och inga förföriska dofter som sipprar ut från köksregionen (ja, frånsett ugnssoten, som numera är ett minne blott). Fråga Leo om ni kan få bli bjudna på den godaste räksoppan som någonsin gjorts!

Men fläsklägg får väl duga då!

söndag 6 oktober 2013

Grete och Bettan pratar slang

 

Mot Åbergs trädgård på cykel i det ljuvliga vädret. För ett par dar sen var det så himla kallt och blåsigt så det var knappt sant. Nu är det mera sej likt. Ljumt och härligt. Ingen jacka på, bara tröja med uppkavlade ärmar. Dom lovar att det ska vara såhär ett tag framåt. Jag ser gärna att det fortsätter till 1:a maj. Minst!

 

image

 

Naturen mellan Norra Sandskogen och Åbergs är absolut fantastisk.Nu är egentligen den här bilden tagen mot Norra Sandskogen, men det gör inget. En liiiten uppfattning kan man få ändå. Å andra sidan ser sträckan bort mot skogen rätt kort ut, men se det är den inte. Gropar, grus och möjliga stenskott väntar oss.

 

image

 

På Åbergs är det rena rama hösten. Pumpor i parti och minut. Röda pumpor, gula pumpor, avlånga pumpor och sen lite um-pa-pa. Det dignade av päron på ett träd och jag blev så himla sugen. Tur att dom hängde så pass högt upp att jag inte nådde. Jag knyckte en körsbärstomat istället. Blir alltid lika förvånad över hur goda dom är mot hur dom som man köper i affärerna smakar…

 

image

 

Gräslök. Lök som liknar gräs och inte lök. På drivbänken fanns hundratals såna här små lådor. Det ser inte mycket ut för världen, men dom tar sej nog, som en viss herre med  fäbless för bränder här i stan skulle säga. Dom små gröna fick stå utan provsmakning.

 

image

 

Dom här smakade jag inte heller på. Ibland kan dom smaka så surt och kärvt så tungan knölar ihop sej till ett russin i munnen och det stramar ända ut i käkbenens leder. Konstigt, med tanke på att jag gärna suger i mej saften direkt från citronen utan obehag. Fast det är annat förstås.

 

image

 

Hemåt igen! En björkplantering i spikraka rader. Här har vi cyklat förbi otaliga gånger och jag har aldrig sett dom här raderna. Förut har det bara varit björkar, som vilka andra björkar som helst. Kanske sorten Regementsbjörkar. Giv akt!

 

image

 

Schhhhhh! Där står dom ju! Och vilket guldläge att stå bakom buskaget och smygfota. Vinden låg inte på åt det hållet heller. Synd bara att dovhjortsbockarna stod inne i skuggan, men jag såg att dom hade ena präktiga skovelliknande horn. Vips tog dom till flykten och det var det det!

 

image

 

Hehehe,den här bocken tar jag inte miste på! Han tror nog att han inte syns, men jag vet bättre! Till skillnad från bockarna Bruse så kan han laga räksoppa med rostad vitlöksbaguette till. Och sen blir det äppelpaj med vaniljsås! Från och med tisdag får jag svälta…

Jag känner mej REDAN ensam!!!

Och övergiven…

Och hungrig…