Dom senaste veckorna har varit ljuvliga. Varmt och gott, med mycket bad och i övrigt badande i svett. Så ska sommaren vara. Kvällarna har i stort sett varit lika varma som dagarna och det ger en motivation att vara utomhus. I går kväll tänkte vi spana efter syrsor – vi skulle behövt dubbla kikare. Vi såg ingen, men hörde desto fler.
Plommonen har mognat, men hänger på grenar långt över våra huvuden. Och innanför staketet till nån lycklig ägare. Jag kom i alla fall ihåg var det fanns söta krusbär att plocka utanför en tomt i närheten. Det blev inte en full näve och inte två heller, utan tre och en halv om man räknar Leos. Inte för att har små händer, utan för att han öste in bären i käften innan man hann se att där låg några bär. Men okej, då är dom ju goda…
Men har man sett på maken! En groda eller padda eller vad det nu är för titel på den. Riktigt stor en, men han hade antingen varit i slagsmål eller blivit biten rakt över näsan, för där var det liksom ett hål. Man ser det vita hålet på bilden. Jag vet faktiskt inte om jag ska tycka synd om den. Har det klarat sej hittills så behöver jag nog inte oroa mej. Eller ska jag gå tillbaka med en plåsterlapp måntro?
Feta, frodiga cigarrer i sjökanten. I kvällsljuset ser dom imponerande ut. Snart spricker dom och luddet sprids med vindarna över nejden. Hur många gånger har jag inte plocka med mej såna hem och sprejat dom för att slippa själva poffet. Det har också hänt att dom spruckit inomhus och det var INTE roligt. Rena rama kuddkriget, fast cigarrkriget i det här fallet.
Japp! Då var det skördat! Bara en stubbåker kvar tills dom välter den och den blir tråkigt gråsvart. Sommaren har sina sidor och färger. Hösten har sina egna alldeles speciella. Tycker nog vi håller oss kvar i den grönskande och blandade sommarfärgskalan ett tag till. Tur att hösten kommer sent i Skåne!
Balar som långsmala bussar! Höbussparkering! Antagligen lättare att stapla. Det är bara så synd att dom gammaldags höhässjorna inte finns längre. Det var ett otroligt vackert inslag i naturen. Det verkar vara så med det som är vackert – det får ge vika för det rationella och praktiska.
Ett och annat körsbär finns kvar. Vi är många som slåss om dom. En del fåglar verkar vara som galna efter dom. Det här bäret fick vara ifred för oss. Precis som med plommonen var körsbären onåbara. Om man ändå vore en fågel om så bara för stunden…
Vackert men surt, så rönnbären får lysa för sej själva i kvällssolen. Min kompis brukar göra rönnbärsmarmelad och jag tror hon spetsar dom med lite whisky till på köpet. Hon är en fena på att göra fläderbärsvin också. I mitt lilla kök blir allting bara mos!
Nu är promenaden snart slut och vi ska hem och kolla på “Allsång på Skansen”, så nu får ni hitta på nåt själva att roa er med. Jag byter dock ut signaturmelodin till “Ystad i mitt hjärta…”
Inget sött, bara salt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar