På Åbergs trädgård

 

Det var meningen att Leo skulle visa mej var dom där tefatsstora fjärilarna höll hus nånstans. Han påstår att det finns massor av dom och jag betvivlar detta starkt tills jag får se åtminstone en. Ibland kan man bli knäpp när EN TILL säger samma sak och visar storleken med händerna. Nä,nä,nä, dom har sett i syne…

 

 

Nåja, han fick väl visa mej då. Men det kan jag upplysa om att det fanns inte så mycket som en mygga där, var vi nu var. Så mycket för dom tefaten!!! På Åbergs trädgård fanns däremot fjärilar av alla de sorter, fast i storlek medium. Som påfågelögat här ovan. Det är ett fasligt parande överallt nu…bråttom, bråttom, bråttom!

 

 

Medan jag strosade omkring där i trädgårdens dignande grönska såg jag en amiral komma flygandes och sätta sej på barken på ett träd. Upp med kameran och sen blev det till att vänta…läääänge. Den satt kamouflerad mot barken och hade jag inte sett den landa där, så hade jag aldrig upptäckt den. Den snuvade mej på konfekten (buhu…) – den ville inte bre ut sina vackra vingar!

 

 

Tomaterna var desto generösare och nu började vi bli lite sugna på kaffe och en smarrig kaka på cafét där. Förföriska dofter spred sej och motståndet var mer än lågt. En paj mej äpplen och persikor. Vem kan motstå det?

 

 

Jag hade inte glömt dom där tefatsstora fjärilarna. Måste ha ett bevis! Intill den gräsbevuxna vägen över ängarna stod hästarna och jagade bort dom ettriga flugorna på varandra. Effektivt! Plötsligt ropar Leo till. –“En räv!” och han hade kameran i högsta beredskap. Sen cyklade han glatt iväg. Jag ville ju också ha en bild, så jag gick lugnt vägen fram och där stod “räven” igen. Så här ser rävar ut i Leos ögon:

 

 

Han blev så rädd när han såg Leo (om nu Leo såg en räv, så undrar man ju var råbocken såg), så han tog till flykten och skuttade in i majsfältet. En räv med horn och utan yvig svans…hahaha. Det ska han få äta upp så länge han lever! Där fick han för alla uteblivna tefatsstora fjärilar!

 

 

Hallon utmed vägen! Wow, vad gott! Har ni inte hört från mej inom den närmaste veckan, så står vi kvar vid hallonbuskarna ännu!

Mmmm, ljuvligt!