Följande lilla historia passar bra in i en värld då alla skyller på alla och där man inte tar ansvar för de val man gör i livet. Vem har inte hört yttrycket: “Det man ger ut får man tillbaka”? Så är det med allt och därför gäller det att vara sann mot omvärlden, och i synnerhet mot sej själv.
En son och hans pappa är ute och vandrar i bergen. En fantastisk dag, bara dom två tillsammans.
Plötsligt ramlar pojken och slår sig. "Aaaaaaaajjjj!!!" ropar pappan ångestfullt. Till sin stora förvåning hör han sin egen röst upprepa "Aaaaaaaajjjj!!!" Nyfiket ropar han: "Vem är du?"
Omedelbart får han svaret: "Vem är du?"
Uppretad över svaret ropar han: "Fegis!" Han får svaret direkt: "Fegis!" Pojken tittar storögt och en smula skrämd på sin pappa och frågar: "Vad är det som händer?" Pappan ler och svarar: "Min son, lyssna här". Och sen ropar han till berget: "Jag beundrar dig!" Berget svarar direkt: "Jag beundrar dig!"
Återigen ropar mannen: "Du är en mästare!" Rösten svarar: "Du är en mästare!" Sonen är mäkta förvånad, men fattar inte riktigt vad som händer. Sedan förklarar pappan: "Man kallar detta för eko, men i själva verket är det livet. Du får tillbaka allting du säger och gör.
Vårt liv är helt enkelt en återspegling av våra handlingar. Om du vill ha mer kärlek i världen,
skapa då mer kärlek i ditt hjärta. Denna relation gäller för allt i livet, i alla aspekter av livet.
Livet kommer att ge dig tillbaka allt det du givit det."
- FÖRFATTARE OKÄND -
Som efterord till denna lilla betraktelse vill jag bara säga att jag ingenting har att tillägga! Kanske bara att skapandet är en win-win-situation, åt vilket håll det än månde vara. Det ena utesluter inte det andra. Lev livet väl!
Störst av allt är kärleken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar